– Det är som att komma hem. Detta är min begravning, för när jag är död är jag död. Punkt, säger han på plats i Luleå.
”Käraste Lulebor, håll till godo med alla mina berättelser samt hela mitt teatermaskineri. Pjäser, figurer, tavlor trängs i min lägenhet. Jag kan inte vara utan dem men nu gör jag ett stort undantag. Nog blir det ensamt men det är för din skull, kära besökare”
Orden är Staffan Westerbergs egna i den skrift han själv skrivit och formgett till utställningen av hans rika konstnärskap som har vernissage idag på Konsthallen i Luleå.
Själv kallar han utställningen för stillastående teater men också för en nattklubb eftersom han föreställer sig att hans figurer vaknar till liv nattetid när ingen är där.
– Jag går numera med rullator och kan egentligen bara sitta still på min stjärt och måla trätavlor. Mitt teaterliv är tyvärr stillstående, säger han.
Konsten, berättelserna, figurerna och dockorna har därmed blivit hans ersättning för ett långt teaterliv – saker som alla trängts i hans lägenhet i Stockholm samt i hans livskamrat Hans hus utanför Uppsala och nu visas upp för en konstpublik. För att orken tryter är något han återkommer till ofta.
– Jag envisas ju med att komma igen, likt ett spöke, men inte orkar jag vara lika bra som när Staffan Westerberg kunde förföra och förstöra teaterpubliken, menar han.
Det är Pontus Lindvall som curerat utställningen som visades förra sommaren i Eskilstuna. Han har nu transformerat ett av rummen i Konsthallen till en magisk och helt unik Staffan Westerberg värld.
– Jag har egentligen återskapat hans hem där det finns tavlor, figurer, dockor och berättelser från golv till tak. Det finns bara fyra iscensatta podier med nyckelpunkter i Staffans magiska konstnärskap som jag valt att lyfta fram.
På de fyra podierna finns därför en återskapad scen ur ”Vilse i Pannkakan”, ett utdrag ur hans självbiografi ”Elvaåringen” som berättar om när han gestaltade Lars Forsells ”Narren” hemma i Forsells kök, en figur som symboliserar hans sköra person och så en modell från Brunnsgatan 4 där Staffan Westerberg under tio år satte upp teaterföreställningar med Kristina Lugn. Eller som han själv uttrycker det:
– Hon är en otroligt stor och stark konstnär. Hon är inte att att leka med men roligt att leka med.
Och just leken, den allvarsamma och samtidigt den stundtals helt utflippade leken, är kanske det som utmärker Staffan Westerberg konstnärskap. I mitten av utställningsrummet finns därför ett bord där alla Staffans böcker och texter ligger framme.
– Bordet i navet i detta rum för trollkarlen Staffan Westerberg, där han är Gud i sitt eget snurrande universum, säger Pontus Lindvall.
Han beskriver utställningen som arkeologisk och icke akademisk. Därför saknas bland annat verksförteckning över de flera 1 000 verk, filmer och ljudinspelningar som fyller hela rummet.
Staffan Westerberg berättar att han också började storgråta när han såg utställningen för första gången i Eskilstuna.
– Herregud, tänkte jag. Vad fantastisk min värld är. Pontus har verkligen gått på djupet och tagit mitt konstnärskap på allvar. Och jag är så glad över att åter få kontakt med en publik. Det är som en pånyttfödelse för mig personligen, säger han.
Om Staffan Westerbergs konstnärskap trängs i ett mindre rum, ges den stora utställningen ”Tornedalen” mer plats. Åtta konstnärer berättar om vad Tornedalen varit, är och kan vara. En av dem är Lena Ylipää som i sitt projekt ”Arv” närmar sig både sin nya roll som förvaltare av skog och vägen tillbaka till sin konstnärliga praktik efter några år i en annan yrkesroll. Teckningar, snickrande och tänkandet ges plats i trämontrar och tavlor.
– Jag har närgånget granskat alla aspekter av min tillvaro och försökt att få ihop dem, förklarar hon.
Övriga konstnärer som ställer ut under temat Tornedalen är; Hanna Kanto, Kenneth Mikko, Charlotta Rosengren, Tora Regina Rensgaard, Sanna Haimila, Marcus Stenberg och Mikael Dysholm, alla med rötter i svenska och finska Tornedalen.
Dessutom är det vernissage på ytterligare en utställning på Konsthallen idag. Det är studenterna vid Grafisk design på Luleå tekniska universitet som visar sina examensarbeten i utställningen ”Skifta form”. En utställning som pågår under två veckor.
Fotnot: Staffan Westerberg kommer också att ge en föreställningen "Det var då det" på Norrbottensteatern lördag 25 maj. Då kommer han att väcka till liv minnen tillsammans med sina sceniska kamrater under cirka en timme.