Ja, det är två frågeställningar som hamnar i fokus när Luleåbiennalen inbjuder till samtal och läsningar om attentatet mot Norrskensflamman 1940 och interneringslägret Storsien.
– Det är två händelser som vi ägnade vårt första nummer av Lulu-journalen åt och vi undrar varför det är så lite skrivet om dessa historier, säger Emily Fahlén, en av de tre konstnärliga ledarna för Luleåbiennalen.
Inbjudna medverkande till denna afton är journalisten Kerstin Wixe, som 1972 var en av de första att skriva om interneringslägret i Storsien i Folket i Bild/Kulturfront samt poeten David Väyrynen som skrivit dikten ”Till de innebrända” i Lulu-journalens första nummer. Samtal och läsningar som sker i ljuset av den modell av Norrskensflamman som användes vid rättegången mot de sju åtalade för terrordådet som tog fem människors liv, ett av dem ett barn – en modell som är inlånad från Polismuseet i Stockholm och konstruerades av Statens kriminaltekniska laboratorium.
– Det var ett riksdagsbeslut som låg till grund för de interneringsläger som upprättades i Sverige under denna tid. Det ska man komma ihåg och kanske är det därför dessa historier är okända för det stora flertalet, menar Kerstin Wixe.
I de efterforskningar hon gjorde med två andra journalistelever från Kalix Folkhögskola fick dem att förstå att de 350 människor som satt i Storsien hamnat där på mycket godtyckliga grunder.
– Det fanns kommunister, radikala socialdemokrater, någon liberal, fackföreningsledare och människor som på mycket oklara grunder internerats, en del angivna, andra transporterade söderifrån.
I publiken finns också Per Åke Sundström. Han är idag 95 år, men förutom att han delade ut Flamman till de internerade i Storsien (Flamman var vid denna tid förbjuden att distribueras), cyklade han tillsammans med en partikamrat 8 mil, från Överkalix till Luleå i -40 graders kyla för att medverka vid begravningen av de fem som dog vid terrordådet mot Flamman.
– När vi kom fram i Luleå var vi 80 personer och vägrades gå in i värmen i Folkets hus för att ta farväl av våra kamrater. Det var stadsministern Tage Erlander som tagit det beslutet, säger Per Åke Sundström.