Men med tanke på uppslutningen, gensvaret, skratten och de varma applåderna – en författare som gett norrbottningar och glesbygdsbor en stark röst. Det blev tydligt när han gästade säsongens första Kontext - litterär scen i Luleå på tisdagskvällen inför en fullsatt salong.
För i ett tidevarv där dikten som form förlorat sina läsare har David Väyrynens debut "Marken" tryckts i tre upplagor och han har blivit nominerad inte bara till Boråstidnings debutantpris utan senast i veckan även till Katapultpriset som Sveriges Författarförbund delar ut till 2017 års bästa skönlitterära debut.
Dessutom har David Väyrynen redan tilldelats NSD:s kulturpris och fått Rubus Arcticus-stipendium.
Men titeln författare vet han ännu inte hur han ska förhålla sig till.
– Jag är butiksbiträde, deltidsmusiker och deltidspolitiker också. Kanske blir jag författare på deltid, menar han.
"Marken" är ingen traditionell diktsamling – skriven med förlagor i arbetarrörelsens mötesprotokoll med ett språk fast förankrat i Malmfälten. Ett språk han efter år av litteraturstudier och skrivarutbildningar i södra Sverige hittade när han flyttade hem till Hakkas igen.
– Min övertygelse är att dikten är närvarande i det mesta i vår vardag – i rim, sånger och barnböcker. När jag flyttade tillbaka hade jag tränat både mina öron och min penna under utbildningen i Storsverige. Jag lyssnade och polletten föll ned. Berättelserna, uttalen och formuleringarna fanns där och skapade mitt sätt att skriva – en språkdräkt från Malmfälten.
"Marken" är mångfacetterad och berör lika mycket en vardag i byn som berättelser som skildrar samtidens skillnad mellan stad och land men också klass och det jämnmod David Väyrynen tycker präglar sin hembygd.
– Det finns egenskaper hos malmfältsborna jag älskar, som att det negativa kompenseras med något positivt. Ett sätt att överleva som går 3-400 år tillbaka i tiden, för samerna än längre. Exempelvis att det inte är någon idé att gräva ned sig om man missat bussen, även om det är 24 timmar till nästa buss går.
Samtalet hade kunna fortsätta mycket längre denna afton - mycket hann inte avhandlas – exempelvis Väyrynens kollektivism – dock humorn som genomsyrar alla texter i hans debut.
– Humor är lätt. Det är bättre att skratta sig genom dagen även om det är jobbigt. Ja, det är viktigt att poesi är roligt, men allvaret måste också finnas med. Jämnmod är tricket – ett sorts laestadianskt förhållningssätt till livet som jag tycker påverkat regionen. Jag brukar säga att mina föräldrar är som laestadianer, men utan Gud, säger David Väyrynen.
Och när han sedan avslutar med att läsa dikten "Jackan" – ja då vill applåderna aldrig ta slut.