När nu Nordkalk, efter en tids betänketid, väljer att överklaga den fällande domen är det som att de tycks göra det av omtanke och som en välgärning för landets alla arbetare och för att förbättra den svenska arbetsmiljölagstiftningen. Så ädelt.
”Med vårt överklagande hoppas vi kunna bidra till att får en tydligare praxis eller regelverk kring hur ansvarsfördelningen mellan beställare och entreprenörer ska se ut. Det är ett viktigt led i att förbättra arbetsmiljön och minska olyckorna på många arbetsplatser.”
Ett bolag som misslyckats så kapitalt med säkerhet och ansvarsfördelning, ett bolag i vars ugnar människor brunnit och dödats, vill nu gå i bräschen för att säkra arbetsmiljön.
Undrar om Eva Feldt, kommunikationschefen på Nordkalk, tror på det hon själv säger.
Hennes uppgift är att föra bolagets talan, men det är faktiskt inte så lite magstarkt från ett bolag som dömts till en företagsbot på tre miljoner kronor och en villkorlig dom mot en av cheferna med personliga böter på 26 000 kronor.
Det är inte så lite magstarkt att just detta bolag hänvisar sin överklagan till att det handlar om att reda ut praxis och regelverk för se till att ansvarsfördelningen mellan beställare och entreprenör klarläggs rent generellt.
Jag är ingen jurist, och jag är ingen industrispecialist, men som lekman kan jag ändå inte låta bli att tänka: ”Men hur i h-vete kan inte detta vara reglerat i avtal mellan beställare och entreprenör redan från start?”
Det låter osannolikt, omöjligt. Vad än man säljer som underentreprenör, oavsett vilka produkter eller tjänster man handlar med, finns det i alla branscher strikta avtal om leverans, säkerhet, försäkringar och ansvar. Skulle det INTE finnas det i det här fallet? Hos ett företag där man ständigt hanterar farliga ämnen i farliga miljöer och med flera olika underleverantörer?
Skulle det inte finnas en skriftlig tydlig ansvarsfördelning? Sådana avtal skriver vi när vi säljer radio- och tv-program!
Och om det nu inte fanns ett sånt avtal mellan Nordkalk och Empower och Luleå Industrimontage så borde ju Nordkalk som uppdragsgivare även kunna ifrågasättas och fällas för sådant slarv och undermåligt förfarande. Eller tänker jag fel?
Det är väl den som beställer en tjänst, som vill ha ett jobb utfört och utformar uppdraget, som också måste se till att underleverantören förstår vad de ska leverera?
Att de vet vad jobbet de facto innebär? Att det finns en transparens gällande alla risker och faror med ett uppdrag?
Sedan, återigen utan att vara jurist eller industriexpert, måste väl naturligtvis underleverantörerna självfallet ha ett eget säkerhetstänk och sina egna tydliga regler?
Fem år tog det att utreda och avgöra arbetsplatsolyckan som slutade med dödsfall.
När olyckan inträffade hörde Nordkalk inte ens av sig till Gustav eller Johans familjer och anhöriga då de låg på sjukhus för att höra hur de mådde. De höga cheferna verkar ha gömt sig bakom stackars kommunikationsansvarig Eva Feldt i åratal.
Gustav Seppelin Solli som brännskadades svårt skrev för en tid sen på sin öppna facebooksida;
”Å ena sidan så tycker Nordkalk att om bara munskydd glasögon och handskar varit på under den pausen som vi tog när smällen kom så hade vi nog klarat oss oskadda allihop. För alla vet ju att ett par vanliga pappmunskydd kan täckas med flera centimeter tjock kalkgegga och behålla full funktion …Jag håller såklart inte med om att det var vårt fel. Vi trodde det var säkert, vi visste ju inget om kalk. Det ligger som i namnet NordKALK att man kan saker om den biten…”.
Samma bolag som tror att frätande kalk kan hindras av ett munskydd i papp överklagar nu domen i syfte att ”hjälpa till” och skapa praxis och regelverk för att förbättra och minska olyckor på arbetsplatser runt om i landet. För det handlar ju inte om att försöka skylla ifrån sig på sina underleverantörer eller att bli av med tre miljoner i böter.