Så ni förstår att vi inte får någon större hjälp uppifrån med att se ljuset. Visst börjar köpmännen i varje stad lysa upp senhöstmörkret med diverse julattiraljer och det är väl gott om än inte gott nog.
Visst Zlatan sköt Sverige till EM, men det är ju liksom inte Norrbotten. Just nu handlar det om att se ljuset i mörkret.
Luleå Hockey kämpar i en motvind som mer och mer liknar en orkan i en vertikal uppförsbacke. Visst det snackas hockey. Det snackas kanske till och med mera än på många år, men tongångarna är inte ljusa och positiva.
Matchen mot Örebro ger i alla fall förhoppningar om en ljusnande framtid. Målvakten Filip Gustavsson är 17 år (!) kliver in i sin andra SHL-match i karriären och i stort sett spikar igen. Visst det blev ett i baken, men att släppa in ett enda mål mot Örebro borta är bra. Till och med mycket bra. Givetvis bidrog hela laget till att ta en, som det kan visa sig på sikt, oerhört viktig trepoängare. Skulle tro att resan från Örebro hem till Luleå inte kändes längre än kvällspromenaden med jycken. Just nu handlar det om att se ljust på saken och ta vara på känslan.
När vi pratar om Luleå Hockey/MSSK det vill säga Luleås damlag så har säsongen så här långt varit en framgångssaga. Att Fredrik Glader pusslat ihop alla stjärnor som laget har till en enda enhet är inget annat än ett lysande arbete. Efter förra helgens dubbelsegrar mot Djurgården så framstår kampen om seriesegern stå mellan två lag. Regerande mästarna Linköping och Luleå Hockey.
BC Luleå flämtar till ibland och ger förhoppningar om en ny ljus storhetstid. I laget finns delar som definitivt kan ge en riktigt trevlig vår i Luleå Energi Arena, men räcker det hela vägen. Jag är född skeptiker, men överbevisa mig gärna.
Visst Bodens BS har inlett säsongens spel i Elitserien på ett strålande sätt, men det känns som om att bowlingens storhet som idrott inte räcker till för att sprida speciellt mycket ljus utanför Bodens kommungräns.
I Kiruna har återuppvaknandet av Kiruna AIF skapat en hype kring division 3-hockeyn av sällan skådat slag, men inte heller det klarar riktigt av att lätta upp det tunga novembermörkret över länet.
Nu har snön nått stort sett hela Norrbotten, till min sambos glädje, vilket definitivt ger en känsla av att det på bara några dagar blev ordentligt ljusare, men det är ju bara en chimär.
När det kommer till Jens Tillmans skapelse Luleå Basket så pratar vi om något som skapar en ljusbomb. I ligan så har laget inte speciellt mycket motstånd, ännu, och matcherna där handlar mer om utklassning för det mesta än en kamp mellan två lag i samma serie. Då är lagets medverkan i Euro-Cup betydligt mycket mera intressant. Laget möter motstånd av internationellt snitt och man gör det på allra bästa sätt. Visst det hade kanske kunnat bli en vinst till, men bara det att man ger lag som Istanbul en match är som om att Norrbotten fått en egen stjärna på idrottshimlen som ger oss ett par timmars dagljus extra varje dag.
Att det sedan fortfarande finns saker att rätta till i truppen innan den absoluta toppnivån sett till Lumen nås är givet. Utan att gå in på namn så finns det en eller ett par spelare som klubben hade kunnat ersätta för samma pengar och skapat en helt ny nivå när det kommer till lyskraft.
Men saken är den att laget har antagit en position inom länets idrott som knappt går att överskattas.
Jag kan givetvis inte lämna över denna slutsignal utan att nämna det som hände i Paris den fredagen den 13 november 2015.
Jag vet inte hur länge det kommer att ta för Boliden, Paris, Frankrike, Europa och världen att hämta sig, men det kommer att ta tid. Tragedin som attentatet innebär är så outgrundligt mörk och tung så att den bara genom sin existens sänker dagsljuset till ett minimum.
Vi får ta del av jakten på de ansvariga via alla medier, men det finns en verklighet bakom dessa bilder som flimrar förbi via i stort sett alla tänkbara kanaler. Verkligheten stavas medmänniskor.
Vi måste kunna hitta en väg ut från tunneln som hela världen just nu befinner sig i. Det måste finnas vägar som till en början är upplysta på artificiell väg och som sedan övergår till att vara soldränkta och vidsträckta. För hoppet är väl det sista som överger oss.