Ett äventyr i Lansjärv

Jag kör mil efter mil längs asfalterade vägar i olika skeden av förfall innan jag äntligen når min ändstation ? Folkets hus i Lansjärv. Innan jag lämnar bilen på parkeringen kastar jag ett getöga på programförklaringen: loppis, amatörkonst, fotoutställning, hantverk, musikunderhållning, fikaförsäljning, lotteri och övrigt. Ordet övrigt fångar min uppmärksamhet och jag funderar över dess innebörd samtidigt som jag blickar ut över parkeringen. Jag står parkerad bredvid en blå Volvo kombi från 1980-talet, i övrigt är parkeringen tom. Klockan är ett. Där inne sitter vaktmästare Berndt Johansson ensam vid ett bord och lägger patiens. Det är han som äger den blå Volvon. ? Jag öppnar först klockan ett säger han, och rusar upp för att ta sig en titt på vägguret. ? Oj, den är visst redan ett. Han förklarar att det är Tord Henriksson jag ska prata med. Sedan går han ut i köket, och efter ett kort telefonsamtal kommer han tillbaka. ? Tord blir kvar i Överkalix minst en timme till. Men du kan väl vänta? Jag bemöter frågan med en annan. ? Finns det någon affär här, någonstans där människor samlas? Vattenhålet Affären är sedan länge nedlagd men däremot finns det en mack, och där finns det folk. Det är Berndt Johansson övertygad om. Ut på E 10 igen, och där intill landsvägen ligger det, Lansjärvs vattenhål en stor träbyggnad i lysande gult. Tank och mat ? kombinerad mack, restaurang och livsmedelsbutik. I entrén möter jag en norrman som ser ut att leta efter något. Han presenterar sig som Harald Laborg från Narvik. ? Är det ingen som tar emot pengar här, undrar han lätt irriterat och slår den kläpplösa klockan i disken. Pubafton? Efter några sekunders väntan får äntligen betala för sig. Den unga damen bakom kassan visar sig heta Pernilla Nordin och är 19 år. Hon har inte märkt av 325-års jubileet, men hon har egna idéer för hur det ska firas. ? Pubafton borde man egentligen ha. Fast det är klart att hon har varit till Folkets hus i sommar Två gånger till och med. Hon berättar att hon trots allt trivs ganska bra i Lansjärv. ? Nu på sommaren är det kul, för det kommer förbi en hel del folk här. Men på vintern är det ganska dött. Jag kastar mig i bilen och kör tillbaka till Folkets hus. Jag måste ha missat något. Strax efter mig kommer Petter Silverplats instapplandes. Han är 26 år och för tillfället vrålhungrig. Han är på väg hem för att äta, men in-nan han fortsätter sin färd underbygger han Pernilla Nordins tes. Lansjärv är fint på sommaren, ja mer än så. ? Det är det bästa som finns att vara här på somrarna, men vintrarna är tråkiga, säger han och rusar ut i sommarsolen igen. I dörren möter han den gamle renskötaren och slöjd-konstnären Sten Johansson. Han vill ha kaffe, och det får han. ? Det är väl en tia du tar? ? Nej jag tar inget betalt i dag, svarar Berndt Johansson. Tord Henriksson har ännu inte dykt upp, och Sten Johansson erbjuder sig att visa mig sitt hem. Jag accepterar. Det är inte långt, och han börjar med att visa mig genom köket. På bordet ligger morgonens Kuriren ? smart kille. Han visar upp knivar och allehanda föremål av samiskt ursprung. ? Vet du vad det här är? frågar han entusiastiskt gång på gång och förklarar när jag inte vet. Börjar vara slut Han visar mig sin källare där kronor från skjutna älgar ligger i stora högar. ? De flesta skjutna är skjutna av sonen min. Han har alltid haft bra hundar, förklarar han stolt. På gården skäller den senaste jakthunden, men den är för valpig för att vara användbar ännu. Vi vänder åter mot Folkets hus, men innan vi kliver in i bilen ställer jag en fråga som gnagt i mig sedan jag kom till byn. ? Varför firar byn 325 år, det är ju så udda? ? Det börjar nog vara slut, de har inte råd att vänta till 400, säger Sten Johansson och garvar brutalt. Galghumor. Åter vid folkan har service-tekniker Berndt Johansson fått besök av en Kirunafamilj. Familjen Sundgren. Mamma Yana, pappa Tobbe och sonen Gustav med mellannamnet Ozzy. De är utled på chartersemestrar, och har valt att i stället uppleva Norrbotten. Yana Sundgren förklarar att Lansjärv på många sätt är perfekt. ? Det är ett bra stopp mellan Kiruna och kusten, och det är alltid roligt att stanna till och se vad som händer runt den egna bygden. Det har gått en och en halv timme sedan jag anlände till byn, och Tord Henriksson lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag beslutar mig för att lämna Lansjärv, hoppa över intervjun och använda det jag fann i övrigt ? ett äventyr.

Ett äventyr i Lansjärv

?Välkommen till Lansjärv ? Gör ett reportage om byn som fyller 325 år. (1680?2005)?, står det i pressmeddelandet utskickat av Folkets hus-föreningens ordförande Tord Henriksson.