När vi tänker på krisande yrkesområden kommer kategorierna lärare, sjukskötskor och poliser upp. Det är alla yrken som präglas av offentligt monopol och som tidigare var mycket respekterade. Utbildningarna till de här yrkena var förr fristående men har förts in i en gemensam ram för all postgymnasial utbildning och har ”förvetenskapligats”. När utbildningarna gjorts till högskoleutbildningar har deras innehåll kommit att avlägsna sig från praktiken, och lärarna på utbildningarna har behövt meritera sig som forskare och har anpassat sig till rådande ideologiska trender inom samhällsvetenskaperna.

Förvetenskapligandet har inte betytt att studierna baserar sig på konstaterade fakta, så kallad evidens, utan tvärt om har exempelvis lärarutbildningen i ungefär 50 år lärt ut metoder som bevisligen inte ger goda inlärningsresultat. Utbildningen har inte bara teoretiserats utan också ideologiserats. Det kombinerade förvetenskapligandet och ideologiserandet har minskat effektiviteten och kvaliteten i utbildningen och samtidigt allmänhetens tillit. Om möjligt ännu värre är det att yrkesutövarnas förtroende för de egna utbildningsanstalterna har minskat liksom för de egna överordnande myndigheterna och ibland även för de egna kollegerna.

Utbildningsanordnare kan bedömas på utbud, innehåll och kvalitet, men om det bara finns en anordnare, i det här fallet staten, och staten har drivit på att utbildningen förvetenskapligas och ideologiseras, vad kan då den göra som är intresserad av yrket? Ett alternativ är att bita ihop och stå ut, fast den som utsätts för ideologiserad utbildning skäms inför sig själv över att acceptera något som borde kritiseras. Ett annat är att inte söka till utbildningen eller att avbryta den. Många som först bitit ihop lämnar ändå yrket efter kort tid, besvikna över att ha lagt tid och pengar på något som de inte har förtroende för.

Om utbildningarna vore bra, skulle de personer som genomgått dem vara eftertraktade också på andra områden. Finska lärare snappas upp av företag för kommunikation, organisation och personalärenden. Lärare ses som intelligenta personer med god egen utbildning, specialiserade på att leda utbildning och på gruppledarskap, vilket gör dem användbara i många sammanhang. Vilka företag i Sverige utanför skolsektorn efterfrågar personer som genomgått svensk lärarutbildning?

Att vara lärare, sjuksköterska och polis innebär i det dagliga yrkesutövandet ett sammansmältande av teori och praktik i form av omdömesgill handling. Att man i de här yrkena nu får ägna så mycket tid åt dokumentation tyder på att de myndigheter som organiserar utbildningarna inte har fullt förtroende för de personer som de själva utbildar och anställer. Förvetenskapligande och ideologisering har lett till ömsesidig misstro mellan myndigheter, allmänhet och yrkesutövare. Ändring behövs.