Lennart Nymans pappa arbetade med flottning om somrarna. Lennart Nyman var ofta med sin pappa och som 14-åring sökte han jobb för att själv utföra flottningsarbete.
– Det var inte fett hemma, jag ville hjälpa till och dra mitt strå till stacken, säger Lennart Nyman.
En vinter följde han med till Kompulusvaara för att följa arbetet i skogen under vintern.
– På morgonen fick vi skidra fyra, fem kilometer och på kvällen skidrade vi tillbaka. Många drog fortfarande med timmersvans när de sågade ned träd och sedan barkades de. Det var ett riktigt hantverk.
Timret rullades de ned i Narkåk som anslöt till Kalixälven.
– Sen samlades allt vid Vassholmen i Kalix.
Vid Vassholmen buntades timret och sorterades för vidare transport med bogsering av fartyg. En del timmer smet förbi eller lossnade, det flöt i land längst strandkanterna. I Nyborgs skärgård var Lennart Nyman och arbetslaget han jobbade med sista utposten, timmerbärgare.
Vi samlade ihop timret längst stränderna i Nyborg, holme för holme. Vi jobbade för hand och drog timret. Ibland stötte vi på en sten eller halkade och hamnade i plurret.
Gänget hämtade också upp buntar som privatpersoner samlat ihop och de rensade bort ”kocksare” stockar som flöt i vattnet.
– Det var lärorikt och byggde upp kroppen. Många gånger smakade det blod i munnen. Man var ju bara en liten pojke, men tänkte om de äldre ”kan han så kan jag”, det var en rolig tid och tungt.
Ibland blev det dramatiskt, som när ett fartyg gick på grund vid ”Tjirogrynnan”.
– Det var storm och flera 100 000 timmerstockar spreds för vinden. Då fick vi göra en stor insats för att samla ihop allt.
Norrbottens media träffar Lennart Nyman 50 år efter att han under fem somrar sommarjobbade med flottningen. Han blickar ut genom stugfönstret mot en liten ö.
– På den lilla holmen fanns ett buntverk, det fanns buntverk på många ställen. Lite längre bort bodde Överkalixborna när de kom och jobbade på somrarna, många blev kvar, bildade familj. På Tervisölandet fanns magasin. Här var full aktivitet och massor av arbetstillfällen, det var andra tider. Vi hade också en importhall för kol, briketter och kocks. När vi var lediga åkte vi grabbar ut och mötte fartygen och hoppade med båten i deras stora svall, det var jätteroligt.
Vid Lennart Nymans stuga har han samlat ihop minnen från flottningstiden, båtshakar, timmer, hinkar och kättingar i ett minnesmärke.
– När man blir äldre tänker man mycket, jag analyserar samhällsutvecklingen. De här sakerna från flottningen får vara en symbol för den tiden.
Det var vid flottningen som Lennart Nyman kom i kontakt med fackföreningsrörelsen och några år senare blev han aktiv inom Kommunal och sedermera Socialdemokratisk politiker. Det är som kämpe för arbetarrörelsen som Kalixborna känner honom allra mest och som föreståndare för Folkets hus. Men han har också hunnit med att arbeta som skolvaktmästare precis som sin far, på fritidskontoret och varit mycket engagerad inom idrottsvärlden. Förra mandatperioden var han ålderspresident i kommunfullmäktige, där han nu är ersättare. Han är engagerad i Nyborgs framtid och ordförande i Boulesällskapet.
Han har ofta gått i bräschen.
– I grunden är jag en föreningsmänniska och jag har försökt att vara i bakgrunden, men det är klart har man åsikter så sticker man ut. Skulle jag göra ”här är mitt liv” skulle jag summera med att jag gjort rätt och jag har gjort fel. Jag har vunnit många kamratskaper och många gånger haft hur roligt som helst, säger Lennart Nyman.
