– Det är en berättelse om överlevnad, berättar hon.
Idén fick Therese Henriksson en mörk och iskall vintermorgon när hon var ute och gick med sin hund hemma i Mockträsk utanför Boden. Det var 34 minusgrader och media rapporterade om en ihållande rysskyla över hela landet. När hon kom in satte hon på kaffe och slog på tv:n.
– Då sa de på nyheterna att det varje år fanns många indikationer om att Sverige var utsatt för cyberhot mot elförsörjningen och kommunikationerna och de började prata om vad som skulle hända om strömmen försvann.
Hon tänkte på vad skönt det var att hon bodde på landet med möjlighet att tända en brasa, att odla egen mat och att hon hade eget vatten i brunnen. Men sedan funderade hon vidare på hur det hade varit om hon hade bott i lägenheten i stan där hon växte upp.
– Det hade blivit utkylt direkt och vad skulle man då ha gjort?
Det var så karaktären Sofia dök upp i hennes huvud och sedan gick hon och skrev de två första kapitlen.
Föräldrarna har rest på semester till Thailand när det blir ett långvarigt strömavbrott hemma hos de tre ungdomarna i boken. Det tar bilen till sin morfars stuga på landet och där får de räkna ut hur de ska klara sig utan att ens ha möjlighet att ha kontakt med omvärlden eftersom mobiltelefonerna är urladdade. I staden fryser människor ihjäl, maten tar slut och desperationen tar över. Syskontrion ställs på prov och måste vara modigare än de någonsin varit tidigare.
Therese Henriksson, född 1968, har alltid vetat att hon ville skriva böcker för barn och ungdomar. Den första, "Korpmåne", kom 2015 och har följts av "Skrivtävlingen", "Astrid, Astrid", "Den magiska vanten" och den nu aktuella "Kyla".
– När jag själv var barn hade jag det lite struligt hemma med en pappa som drack, men jag hade det ändå rätt bra. Jag fick böcker och jag läste och kände att jag blev hjälpt av det. Jag hittade personer i böckerna som var lik mig. Abbe i Madicken till exempel.
Hon tänkte att om Abbe kan fixa allt och ändå satsa på att bli pilot när han blir vuxen, så kan väl vem som helst bli vad som helst.
– Jag kände folk som hade det värre än mig, som också hade det jobbigt hemma och som dessutom var mobbade i skolan. Jag ville skriva böcker och så att de också kunde hitta någon bok som de tyckte om och som kunde hjälpa dem, precis som böckerna hade hjälpt mig. Det var så det började.
Förutom att skriva har hon arbetat i många år som fritidspedagog, men de senaste åren har hon skrivit på heltid.
– Man har ju egentligen inte råd med det, men man får försöka vara väldigt billig i drift, säger hon leende.
Hon har tre barn, 25, 23 och 12 år, som alla är hennes konsulter och inspiration i skrivandet.
– Nisse som är 12 år och hans kompisar, brukar få svara på om dialogen känns naturlig.