I den historiska sommaren 2018 kunde man iaktta råkorna på de sönderspruckna fälten i Skåne. De satt med öppna näbbar i hettan, flämtande, ifall fåglar nu kan den konsten. Ungefär som gamla människor, alldeles stilla i alltför mörka och varma kläder. För stunden var all deras värdighet som bortblåst, de som annars spankulerar som en stadsbo vilken förvisats till landet, men behållit sina urbana vanor.
Om råkan kan man också läsa i en nätt volym av Cord Riechelmann, Kråkor, uttrycksfullt svart formgiven och vackert essäistisk i tonfallet. Deras centraleuropeiska kolonier kan bestå av 25 000 bon, som många av kråkfåglarna är den både social och intelligent. Kanske är därför kråkfåglarna, i likhet med människan, utbredda över hela jordklotet. Arktisk eller tropisk miljö detsamma, det finns alltid en utväg för näringssökandet. Och ändå har människans mindre värdiga företrädare, jägarna, alltid avskytt kråkor och korpar och eftersträvat deras utrotning.
Den ytterst sällsynta Floreskråkan, lika specialiserad som utrotningshotad eller den överlistande skatan, företrädd i alla världsdelar utom Oceanien, liksom kråkan, i lite varierad svart-grå utstyrsel.
Kultur- och naturhistoria om en fågelfamilj alltså, elegant och fritt skriven, i likhet med tvillingvolymen om fjärilar av Andrea Grill. Om Riechelmanns bok är grafiskt svart-vit är Grills skimrande som själva objektet. Den är full av underbara kärnmeningar om de flyktiga varelser hon ägnat hela sitt forskarliv åt: ”Att vara fjäril innebär att vara spontan. Det är kanske det som poeterna kallar sorglöshet: utan plan.”
Det är inte forskarprosa, utan mer ett slags filosofiska utfällningar från vetenskapens vardagsslit. I en verksamhet med ytterst nördiga entusiaster i grekiska bergstrakter eller bland sicilianska busksnår föds tydligen sentenser som jag tror är ovanliga bland naturvetare, Linné undantagen: ”En fjäril förblir ensam, oavsett hur många artfränder som fladdrar bredvid den i solen och hur idylliskt fladdrande den än må te sig. Fjärilar knyter inga vänskapsband, sluter inga avtal, beskyddar inte varandra.”
Till skillnad från kråkornas sociala liv alltså, och vårt eget. Fjärilarna är kanske poeter i sak, men i tillfällig hamn och skrud mellan nektarfällorna. Eloge till Ersatz förlag för den nya serien Naturläror, böcker som återväcker lusten att upptäcka.