Nu kommer hans diktsamling om Örnäset i Luleå.
– Det är min skildring, mina minnen av uppväxten på Edeforsgatan 80. Men också en berättelse om min släkt, folkhemmet och några andra ställen, säger skribenten Lars Hedström.
1955 flyttar familjen Hedström från Borlänge till Luleå och Örnäset. Då var Lars Hedström två år gammal. Hans syster är ännu inte född, utan ligger fortfarande i hans mammas mage.
– Jag ser bilen, en DKW med träkaross, som vi rullar in i den nya staden med, berättar han.
Flytten, mötet med den nya bostaden och faders nya jobb på järnverket är också upptakten i boken ”Edeforsgatan 80 och andra ställen”.
– Det var en expansiv tid och många bostäder byggdes på kort tid till de arbetare som jobbade på Norrbottens järnverk. Det var så mycket barn. Jag kan säga att jag aldrig saknade lekkamrater.
Bostadsområdet Örnäset var länge Lars Hedströms hela värld, även sedan familjen flyttat till en villa på Knöppelåsen.
– Jag gick på Norra Örnässkolan, hängde på fritidsgården Frilles och vid Cityhuset. Och eftersom många var inflyttade utifrån blev Örnäset en smältdegel. En av mina bästa kompisar kom exempelvis från Norge. Det var speciella kvarter – värda en diktsamling – minst.
Som sagts det är inte första gången Örnäset utgör fonden för Lars Hedströms skapande. Den första dikten om denna på plats på jorden publicerades i facktidningen Metallarbetaren 1979. Sedan dess har det blivit många fler dikter och noveller av Hedströms penna med dessa arbetarkvarter i fokus. En del publicerat, annat har hamnat i byrålådan.
Men det var först när han gick i pension som han återupptog skrivandet igen.
– Jag skrev mycket i mina unga år och var inte rädd för att delta i offentliga uppläsningar. Men sedan tog journalistiken och senare arbetet som kommunikatör över. När jag gick i pension släppte allt. Det är så kul att skriva helt fritt – ett roligt rum jag befunnit mig i över ett år. Dessutom har det blivit en hel del strövtåg på Örnäset.
Hans släkt och då kanske främst mormor och morfar har sin givna plats i diktsamlingen.
– De var viktiga i mitt liv. Morfar var gråsosse och en riktig arbetskarl. Varje förstamaj kom de till Luleå från Arvidsjaur för att demonstrera. Jag minns att jag fick en korv innan jag tog morfar i hand och tågade från Örnäset in till centrum. På ett sätt folkhemstanken personifierad.
Men även hans andraland Norge har fått sin givna plats i boken.
– Vi reste dit som tonåringar med allt vad det innebär. Men det är litteraturen som jag minns – de norska författarna har följt mig genom livet – inte minst poeten Stein Mehren, säger Lars Hedström.