Nu har hennes självbiografiska bok ”Brown Girl Dreaming” förtjänstfullt översatts till svenska av Athena Farrokhzad med titeln ”brun flicka drömmer”. Det är en innehållsrik diktbok på 350 sidor tillägnad hennes familj. Hon beskriver sin uppväxt i Ohio, South Carolina och i Brooklyn i New York.
Vanligen brukar biografier skrivas på prosa, men Woodson visar att lyrisk form passar utmärkt för denna genre. Hon ger läsaren många starka bilder från sin barndom och undviker farorna med att i detalj beskriva platser och händelser.
Det var många gånger en tuff uppväxt med år av längtan efter de frånvarande föräldrarna, men Woodson är aldrig bitter eller anklagande utan skildrar sina släktingar med värme och kärlek
Bakom familjens historia finns också 60-talets medborgarrättsrörelse, Martin Luther King, Svarta Pantrarna och Angela Davis.
På teveskärmen syns en kvinna
som heter Angela Davis som säger
att det pågår en revolution och att det är dags
att svarta människor börjar försvara sig
Alma-juryns motivering för att tilldela Woodson priset skulle också kunna gälla ”brun flicka drömmer”:
”Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik ton som delas mellan sorg och hopp.”
Hon föds 1963 i Ohio men ganska snart lämnar fadern familjen och Jaqueline och hennes syskon får flytta till mormor och morfar i South Carolina, medan modern beger sig till New York för att försöka starta ett nytt liv där. Mormor måste jobba extra som städerska för att barnen ska ha det drägligt. Morfadern älskar att odla grönsaker i sin trädgård men hans hälsa blir allt sämre.
I södern är det fortfarande stora klyftor mellan vita och svarta. Har man mörkare hudfärg måste man sitta längst bak i bussen, och de som vågar demonstrera mot orättvisorna blir jagade av polisens hundar.
Vi har samma dröm, säger mormor.
Om att få leva jämlikt i ett land som säger sig vara
fritt.
Hon suckar tungt,
djupa minnen.
Till sist får barnen äntligen flytta till sin mamma i New York och även mormor flyttar dit. Livet är kanske inte så mycket bättre men i varje fall annorlunda i storstan än i södern. Jaqueline har upptäckt sin förmåga att dikta historier och skriver uppsatser om märkliga händelser.
Har det här hänt på riktigt? frågar barnen i klassen.
Ja, säger jag. Annars hade jag väl inte skrivit det.
Så talar en sann diktare. Den bruna flickan drömmer om att kunna skriva allt bättre berättelser. Hon har nu förverkligat sin dröm. Hennes diktbok rekommenderas varmt till läsare i alla åldrar.