Romankaraktärerna Sonja och Daniel har lämnat stressen och kraven i Sverige för att bygga upp ett nytt liv och en egen vingård i Tjeckien. Men nystarten förvandlas snart till en mardröm, då de trampar rakt in i gårdens mörka förflutna.
Idén till ”Blindtunnel” kom till Tove Alsterdal av en slump. Hon gjorde en ny bekantskap med en person som hade sina rötter i den del av Tjeckien som kallades för Sudetenland.
– Hans farmor och farfar fanns bland tyskarna som fördrevs därifrån. När han berättade om vad som hade hänt hissnade det för mig.
Hon har läst på mycket om andra världskriget genom åren och känner att hon har bra koll på de östra delarna av Centraleuropa. Ändå visste hon inte mycket om sudettyskarna och deras öden, denna tysktalande befolkning som hade bott i Tjeckien i tusen år.
När Hitler tog makten över Tjeckien hade han stöd av många av de sudettyskar som fanns i landet.
Efter kriget fördrevs i stort sett alla sudettyskar – uppemot tre miljoner – över gränsen mot Tyskland under loppet av bara några månader och tusentals dödades. Hela städer tömdes och en kultur utplånades. Bara några enstaka blev kvar, de som kunde bevisa att de hade motarbetat nazisterna.
Ingen vill längre prata om sudettyskarna och barn som växer upp i Tjeckien idag vet ofta inte ens om att det existerat en tysktalande befolkning i deras egen by.
– Ju mer jag läste på desto mer taggad blev jag att skriva om det. Jag tycker om när det finns en dold historia att nysta i och göra kopplingar till nutiden.
Just sådana berättelser, med förankring i verkliga historiska händelser har blivit något av hennes signum och en egen nisch på det svenska spänningsromansfältet. De kräver ett grundligt förarbete.
– Först läser jag allt jag kommer över. Sedan gäller det att hitta människor som kan berätta. I det här fallet barn och barnbarn till de som fördrevs.
Hon fick också tag i vittnesmål och fotografier som en organisation bestående av unga historiestuderande hade samlat in i början av 2000-talet.
Att åka runt till platserna, insupa miljöerna och söka mer fakta tillhör också researcharbetet.
– Jag har fått använda gamla kartor för att hitta städer och byar där sudettyskarna bodde. På de nya kartorna är de inte utsatta, så jag använde GPS, koordinatorer och satellitbilder för att söka mig fram.
Researcharbetet, som fört henne runt snart hela världen, är något av det Tove Alsterdal gillar mest med författaryrket, vilket inte är så konstigt med tanke på att hon i grunden är journalist. Och även om hon skriver deckare är hennes huvudkaraktärer aldrig poliser.
– En del deckarförfattare överträffar sig själva i att hitta på nya och bestialiska mordmetoder. Men jag är mer intresserad av människorna, relationerna och dramat. Jag vill att mina huvudpersoner ska vara dem som drabbas av dramat, att det är på liv och död för dem. Inte något de något de gör på jobbet.
Hon har arbetat med ”Blindtunnel” ända sedan förra boken kom ut 2016, men fick göra ett ofrivilligt uppehåll i ett halvår då hon bröt ena handen.
Det är hennes femte bok i ordningen sedan hon debuterade som deckarförfattare 2009.
– Jag kan ha väldigt mycket ångest och vara väldigt självkritisk när jag är i slutprocessen med en bok. Men sedan när jag väl är klar, då är jag nöjd och inte nervös längre. Jag vet att jag har gjort så gott jag kan och kan bara hoppas att andra också tycker det är bra.
Sedan tillägger hon med ett litet skratt:
– Fast lite utmattad och tom i huvudet är man ju allt.