I folkmun kallas den grĂ„ben, ett fruktat djur. Den tyska författaren Petra Ahne har skrivit vargens natur- och kulturhistoria i boken âVargar,â som ingĂ„r i den tyska bokserien NaturlĂ€ror, dĂ€r ocksĂ„ "KrĂ„kor", "Sill" och "FjĂ€rilar" i Ă„r har utkommit pĂ„ svenska.
LÀnge var attityden till vargen att den skulle utrotas pÄ det mest effektiva sÀtt genom varggropar, gift, fÀllor eller nÀt. PÄ 1400-talet var det vanligt att lÀgga ut bete preparerat med spik. PÄ 1800-talet anvÀndes vargkroken som bestod av ett bete som hÀngdes upp i ett trÀd. NÀr djuret högg efter bytet, spetsades det pÄ kroken.
Uppfattningen om vargen var att den gjorde mest nytta som död eftersom den hotade boskaps- och fÄrskötsel. Den underförstÄdda natursynen var att mÀnniskan sÄgs som naturens och skapelsens herre. I dag rÄder dÀremot en ekologisk syn dÄ Àven vargen har rÀtt till sin livsmiljö, Àven om den krymper allt mer i takt med att skogarnas utbredning minskar.
Vargen har i alla tider varit en projektionsyta för mÀnskliga förestÀllningar och en vandrande gÄta.
PÄ 1500- och 1600-talet förekom inte bara hÀxprocesser utan Àven processer mot mÀn som anklagades för att vara vargmÀn eller varulvar. De pÄstods ha utfört mÄnga mord och straffet blev att brÀnnas pÄ bÄl. I regel gÀllde det socialt utstötta personer som levde i utkanten av bygemenskapen och som uppfattades som ett vagt hot.
Den domesticerade vargen â hunden â har under Ă„rtusenden varit mĂ€nniskans sĂ€llskap och jaktkamrat. I Jack Londons roman "Skriet frĂ„n vildmarken" Ă„tervĂ€nder hunden Buck till vargens liv i naturen. Boken kan lĂ€sas som en kritik av civilisationens förvekligande inverkan.
Nazisterna hade en sĂ€rskild förkĂ€rlek för schĂ€fern som de liknade vid den krigiska vargen. Adolf Hitler anvĂ€nde pseudonymen âHerr Wolfâ (herr Varg) i sina tidiga skrifter och de bĂ„da schĂ€frar som han hade med sig i bunkern i Berlin under sina sista dagar hette Wolf.
I Bergspredikan varnar Jesus för falska profeter som ska framtrÀda efter hans död förklÀdda till fÄr, men i sitt inre Àr de rovlystna vargar. RÀdslan att finna en ulv i fÄraklÀder har genom Ärhundradena motiverat förföljelser av kÀttare och oliktÀnkande frÄn kyrkans sida. Det Àr en lÄng och tragisk historia.
Först i mitten av 1900-talet blev vargen föremÄl för vetenskapliga fÀltstudier. Men Àven forskningen fortsÀtter att projicera mÀnskliga förestÀllningar pÄ vargen, till exempel att flocken leds av en alfahanne och att den bildar en storfamilj. Petra Ahne frÄgar sig ironiskt om det faktum att vargforskare varit mÀn gjort att de identifierat sig med alfavargens virilitet. Först 1999 hÀvdade amerikanen David Mech i en artikel att förÀldrarna Àr de tongivande djuren i en flock och att de styr över ungdjuren.
En udda forskare var Erik Zimen som hade vargungar i sitt vardagsrum och som betedde sig som sina forskningsobjekt för att kunna förstÄ dem. Han ylade med dem i hÀgnet och hÀrmade deras kroppssprÄk.
âVargarâ fokuserar mycket pĂ„ olika forskningsprojekt och entusiaster som Ă€gnar sina liv Ă„t vargar. Den Ă€ldre förestĂ€llningen om vargen som ondskan sjĂ€lv har ersĂ€tts av mer eller mindre motiverade fĂ€ltstudier. ĂndĂ„ förblir vargen en gĂ„ta. FrĂ„gan om dess överlevnad har i vĂ„ra dagar blivit frĂ„gan om mĂ€nniskans överlevnad pĂ„ denna planet.