Gick med bruten lårbenshals i nästan ett år

Rosa Nilsson är pensionerad sjuksköterska och vårdlärare, med 42 år i yrket. Hon berättar om sin bakgrund för att vi ska förstå vad yrket har betytt för henne. Otaliga är de elever och den vårdpersonal som hon har varit med och utbildat. Hon har brunnit för sitt arbete och försvarat vården i hela sitt liv. I dag styrs allt av pengar och av den så kallade ädelreformen blev intet, konstaterar hon. - Hur kan vi tillåta att våra gamla, som har byggt upp samhället, jobbat och slitit, inte får den hjälp de behöver? Rosa Nilssons bror Stig är en av dessa gamla, som under sin yrkesverksamma tid inte hade en sjukdag. I dag är han 80 år gammal och demenssjuk. Han bor i dag i ett av kommunens vård- och omsorgsboenden.Maktlös anhörig
Rosa Nilsson beskriver flera år av kamp, där hon maktlös har tvingats se på hur brodern blivit allt sjukare. Det började 2005, när Stig fick besvär med kasta vatten. Han fick mediciner, som gav biverkningar i form av förvirring och urinträngningar. Efter en tid drabbades han av afasi, han tappade talet. Synen på vänster öga försämrades. Rosa Nilsson misstänkte att det var symtom på Parkinsons sjukdom, som finns i släkten. I början av 2008 flyttades han till ett vård- och omsorgsboende. Ett genomgånget så kallat MMT-test visade tecken på att Stig drabbats av demenssjukdom. Rosa Nilsson konstaterar att brodern vid tiden för testets genomförande led av biverkningarna från prostatamedicinen, något som hon menar kan ha påverkat resultatet. Hennes besök i broderns nya boende blev en chock. Kissade på golvet
- Farbrodern som bodde mitt emot Stig kom in i hans rum och kissade på golvet. Stig verkade drogad, han sade själv att han fick tabletter. Balkongdörren var låst, garderobsdörrarna gick inte att öppna. Utsikten bestod av skog. - Stig sade till mig, "jag är satt i fängelse, inspärrad. Ta mig härifrån". Haltade
Den 11 juli 2008 upptäckte hon vid ett besök att Stig haltade. Han kunde inte stödja på vänster ben och knäet var utåtroterat. - Jag frågade personalen, när föll han? Någon svarade att "det var någon vecka sedan". Rosa Nilsson påtalade genast att det måste röra sig om en lårbensfraktur, en bedömning hon anser sig kunna göra utifrån sin egen yrkeserfarenhet. Den 18 juli röntgades Stig, men någon fraktur upptäcktes inte. Först den 25 maj 2009 upptäcktes ett lårbensbrott. Stig opererades och skickades tillbaka till boendet. Där ramlade han igen. Han skickades till ortopeden. När han återvände var han spikad i båda lårbenen. Han fick en plats på ett annat boende, något som Rosa Nilsson gladdes åt till en början. - Personalen var fin, här fanns en bra vårdideologi. Förändrades
Rosa Nilsson, som själv är drabbad av sjukdom, kunde under en period inte besöka brodern så ofta. När hon efter en tids bortavaro kom till boendet upplevde hon att det förändrats. - Stig satt i sin rullstol med ett låst bälte runt magen, ensam på sitt rum. Bältet tryckte runt ljumskarna. Han var blek, kall om händerna. Jag försökte få kontakt med personal, men hittade ingen. Till slut kom en anställd och skjutsade ut Stig i dagrummet. Väl där började han skrika. - Jag sa, "han hallucinerar ju", vad har ni gett honom? Stig var drogad, det såg jag. Jag öppnade kylskåpet och där stod två flaskor heminevrin. Heminevrin är lugnande och sömngivande. Det kan användas för att behandla förvirringstillstånd inom åldringsvården. Anmälde felbehandling
Rosa Nilsson anmälde distriktsläkaren som ansvarade för broderns vård för felbehandling till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Läkaren bestred anmälan och nyligen kom beslutet från HSAN, som inte ser något skäl att ifrågasätta behandlingen av Stig. Nämnden konstaterar att "det är beklagligt att man trots adekvata åtgärder inte har lyckats förebygga fallolyckor", men också att det inte finns något som tyder på att man underlåtit att vidta korrekta åtgärder med anledning av de besvär Stig har haft. Rosa Nilsson överväger att överklaga.- Nu är det flera veckor sedan jag besökte Stig. Jag har dåligt hjärta och törs inte gå dit. Jag har tvingats överge honom, jag också, säger Rosa Nilsson med tårar i ögonen.Hon påpekar att personalen inte får möjlighet att ge god vård och är kritisk mot politikerna som fattar beslut om äldrevården i kommunen.- Larm kan aldrig ersätta människor. Ibland är det enda som behövs en mänsklig hand.

Gick med bruten lårbenshals i nästan ett år

Rosa Nilssons bror gick med bruten lårbenshals i nästan ett år utan att skadan upptäcktes. Hans besvär utreddes inte och medicineringen var enligt henne felaktigt utformad. - Han drogades, säger hon.