Barn berättar med bilder

På Norrbottens museum finns sedan november en utställning kring tsunamin i Sydostasien annandag jul 2004. Barn från Sverige har gjort teckningar. Både svenska och inhemska barn berättar i skrift och via band om sina upplevelser. I ett rum kan du ostört titta på DVD-film. I ett annat rum ges tid för eftertanke. De tankar som kommer ut kan man gärna ge en vink om genom att skriva en hälsning eller önskan.
"Jag önskar min mamma en frisk rygg", har någon skrivit. Önskningarna är ju fria, som bekant. "Jag önskar mig en leksakskatt", har Ida, sannolikt ett barn, skrivit.
Ida heter också museipedagogen som såvitt känt inte önskat sig en katt men som heter Wikström i efternamn och som visar Kuriren runt i utställningen.
- De hälsningar som besökare skriver ner ska ingå i Etnografiska museets samlingar, i Stockholm, berättar Ida Wikström.
Martin Jämtlid har stor del i utställningen. Det var hans son som glömde badbyxorna så att de fick gå till marknaden och köpa nya. På så vis undkom de flodvågen.
Utställningen pågår ännu en tid och på lördag hålls den sista av de planerade föreläsningarna och då kommer vittnesmål att ges om hur livet gått vidare i drabbade områden.

Barn berättar med bilder

I ord och bild berättar barn om det som hände den där dagen, tsunamidagen.Ett barn glömde sin badbyxor så han och pappa fick vända om. De hade tur.

I ord och bild berättar barn om det som hände den där dagen, tsunamidagen.
Ett barn glömde sin badbyxor så han och pappa fick vända om. De hade tur.