Biodling är en allt vanligare företeelse. Men om biodling mestadels har handlat om honungsskattning, slungning och att undvika att bina svärmar, så börjar nya motiveringar för att skaffa sig bin användas. Nu finns miljöintresset som en faktor för att börja med biodling efter flera larm om att de pollinerande insekterna blir färre och färre.

Läs mer: Råden som kan stoppa insektsdöden

Linda Backlund är ordförande i Luleå biodlarförening med ett 80-tal medlemmar, och har kurser för intresserade nybörjare. Argumentet ”Det är viktigt för miljön” är nytt bland deltagarna på hennes kurser.

Artikelbild

| Just nu pågår skattningen av bikupor och samhällen. Gyllene honung tappas på burk hemma hos paret Backlund i Björsbyn.

Hon säger inte emot, men hennes egna motiv och intressen när hon började för åtta år sedan var andra.

– Man kan se bisamhället som en kropp. Där finns drottningen, arbetsbina och drönarna. Allt för samhället, säger hon.

Det var Linda som i familjen Backlund började intressera sig för bin med allt vad det innebär.

– Jag var väl inte så aktiv i början, mera som en drönare, bekänner maken Fredrik.

Artikelbild

| Linda Backlund är ordförande i Luleå biodlareförening. Hon och maken Fredrik tillbringar mycket tid med bina och med ideellt arbete för dessa nyttiga varelser.

Enligt Sveriges biodlares riksförbund bidrar drönarna till harmonin i bisamhället genom att sprida ett speciellt doftämne. Det är också drönarna som befruktar drottningen och de deltar också i arbetet med att framställa honung.

Om Fredrik Backlund till en början agerade som en drönare, har han blivit mera av ett arbetsbi under de senaste åtta åren. Biodling är nämligen inte latmansgöra, även om biodlaren själv inte kan komma upp i den mängd arbete som bina uträttar under en säsong. Biodlaren jobbar inte ihjäl sig, vilket arbetsbina gör. Till slut blir arbetsbinas vingar så nötta att de inte ens duger för att ta sig hem till kupan med.

Artikelbild

| Fredrik och Linda Backlund arbetar med bin både påtagligt och ideellt i Sveriges biodlares riksförbund på distriktnivå och lokal nivå.

– Just nu håller vi på med skattning av kuporna. Men det finns mycket annat att göra. Det ska hållas rent i kuporna och under hösten och vintern jobbar vi med reparationer av utrustningen.

Paret Backlund har 13-–14 kupor på olika ställen i Luleå kommun att ta hand om. I varje kupa finns tre till fyra lådor sommartid och i varje låda tio ramar där bina lagrar honung och pollen, samt förvarar yngel. Det handlar alltså om 3000 – 4000 ramar som ska vara i bra skick när säsongen börjar igen.

Artikelbild

| Ett bisamhälle kan bestå av 60-80 000 individer, som samverkar för hela samhällets expansion och fortlevnad.

– I Norrbotten råder särskilda förutsättningar och möjligheter för biodling, påpekar Fredrik Backlund som är ordförande i Norrbottensdistriktet av Sveriges biodlares riksförbund med runt 250 medlemmar.

Norrbotten anses vara på den yttersta gränsen till att över huvud taget kunna hysa tambin. Bina behöver någon som tar hand om dem, ser till så att samhället mår bra och jagar undan skadedjur och skadeinsekter. Kylan är inte en så viktig som en oinsatt skulle kunna tro. Bina håller värmen ganska bra i sin kupa om de bara har mat. De bildar ett klot där temperaturen håller ungefär 20 – 25 plusgrader. Bina växlar om med att vara ytterst i klotet och bli nedkylda. Sedan får de komma in i klotet igen.

Artikelbild

| Linda Backlund har ett halsband med ett smycke. Smycket föreställer naturligtvis ett bi.

Utmaningarna så här långt norrut handlar mera om de korta somrarna och hur tillgången på växter med nektar och pollen ser ut.

– Det slår hårt mot bina om det är en dålig kall vår och sommar. De har en ganska kort tid på sig att samla in vad som behövs för att klara sig under vintern, säger Linda Backlund.

Artikelbild

| Norrbotten anses vara på den yttersta gränsen till att över huvud taget kunna hysa tambin. Bina behöver någon som tar hand om dem, ser till så att samhället mår bra och jagar undan skadedjur och skadeinsekter.

Apropå nektar, så är det inte de mest väldoftande, färgsprakande, prunkande blommorna som har mest nektar. Röda blommor är inte några goda källor för bin och andra pollinatörer, vilket är en förklaring till att det finns få röda blommor i den svenska naturen.

– Hallonblommorna är små och vita, men innehåller mycket nektar, berättar Linda Backlund.

Artikelbild

| Honung är det allt i hop, men med olika fäger, olika stadier i beredning, från olika orter och olika biodlare.

Ljung är en annan blomma som i biodlarnas tabeller har tre stjärnor som ett tecken på god tillgång på nektar. För att inte tala om maskros och rallarros.

– Jag har ändrat inställning till maskrosor sedan vi började med biodling, bekänner Fredrik Backlund och gläds åt fältet med maskrosor nedanför villan i Björsbyn.

Ett viktig och tidig källa till pollen i Norrbotten är sälgen. Pollen behöver bina för att deras larver ska få protein och därmed utvecklas.

När Fredrik och Linda Backlund talar om sina bin och den honung de ger, ger de intryck av att tala om ädelt vin.

Lyssnaren väntar sig att de ska börja berätta om ”blommiga” smaker, arom, ekad honung och kryddiga smaker. Årgångshonung är dock inte vanligt, även om Linda Backlund varit med om att en odlare med stolthet visade på och berättade om honung från 2009.

Biodling är ett arbete som behövs, dels för att bina pollinerar växter som ger oss mat, men dels också för att den inhemska honungen bara räcker till hälften av den honung som konsumeras i landet.

Fredrik Backlund pekar på en annan anledning till att han håller på med bin. Att bin är snälla och lugna. Mestadels.

– Det skänker ett lugn, det går inte att hålla på med bin om du är upprörd och nervös och/eller hanterar bikupan ovarsamt. Då blir bina lätt irriterade och det kan smattra det som av hagel på skyddsdräkten av bin som också är nervösa och upprörda när du öppnar kupan.

bin