150 Är/del 14: HÄrd kamp för en egen lokal

OCKUPATION. En torsdagseftermiddag i oktober 1971 ockuperade cirka 200 ungdomar fritidsnÀmndens korridor pÄ Ättonde vÄningen i Stadshuset i LuleÄ. Ingen polis tillkallades, det hela gick lugnt till och argast verkar stÀderskan ha varit. Men nÄgon lokal fick man inte den gÄngen heller.

OCKUPATION. En torsdagseftermiddag i oktober 1971 ockuperade cirka 200 ungdomar fritidsnÀmndens korridor pÄ Ättonde vÄningen i Stadshuset i LuleÄ. Ingen polis tillkallades, det hela gick lugnt till och argast verkar stÀderskan ha varit. Men nÄgon lokal fick man inte den gÄngen heller.

Foto: Alf Lindbergh

LuleÄ2011-11-29 06:00

I Norrbottens-Kurirens arkiv hittar jag gamla registerböcker, dÀr en gÄng tidningens egna arkivarier med vacker handstil skrev in de olika Àmnena och försÄg dem med siffror.

LĂ€ser "Kul 67" och ett nummer. Senare har nĂ„gon fyllt pĂ„ raden med "Kul 69", för att visa att klippen och bilderna lagts i samma kuvert. Över alltihop har nĂ„gon senare strukit ett streck och plitat ner en hĂ€nvisning: "Se hĂ€ngmapp Ungdomsproblem".

Det hela lĂ„ter som en tolkning av ett hĂ€ndelseförlopp som i en artikel signerad Christa Åström 1972 berĂ€ttar om en ungdomsförening som frĂ„n början kallades "soft, kulturell, snobbig" och som senare skulle komma att beskrivas som vĂ€nstervriden, men ocksĂ„ som "en organisation med knarkare och fyllon".

1967 startade landets första lÀnsteater i Norrbotten. Som ett led i sitt publikarbete engagerade sig teaterns personal tillsammans med andra intresserade vuxna i en förening för LuleÄs unga som fick namnet Kul 67.

Rökig dans i biblioteket
Den 9 oktober 1967 skriver Kuriren om en lördagskvÀll i LuleÄ dÀr 250 unga möter upp till en helkvÀll bestÄende av genrepet pÄ Claes von Rettigs pjÀs Jag den store i lÀroverkets aula, en "jamsession" med Christer Boustedt, Berndt Egerbladh och Sven Hessle pÄ biblioteket dÀr skÄdespelaren Roy FjÀrrstad avslutar kvÀllen som discjockey.

NÄgra mÄnader senare gÀstar Kuriren-reportern Lars Lindberg ett Kul 67-arrangemang dÀr 300 ungdomar "röker och dansar i vÄrt fina lÀnsbibliotek".

Vid avdelningen för facklitteratur, "Geografi-Pq." stÀller han frÄgor till "tvÄ skuggor" som sÀger sig vara mycket nöjda med arrangemanget, samtidigt som de drömmer om en egen lokal. En stund senare pratar han med "en lÄnghÄrig, vitjumprad, cigarettblosserska" sittande i en fönsternisch som sÀger att "det hÀr Àr det bÀsta som hÀnt i LuleÄ" medan "en helskÀrpt brunett i maxikjol" konstaterar att kvÀllens arrangemang drog flera hundra, trots att tv-programmet "faktiskt var bra".

Åtskilliga artiklar berĂ€ttar om föreningens pĂ„gĂ„ende liv, sĂ€rskilt minnesvĂ€rt Ă€r reportaget frĂ„n en föreningskvĂ€ll i februari 1969 dĂ€r pensionĂ€rer "twistar" tillsammans med en betydligt yngre generation i ett överfullt bibliotek.

Flyttlassen gÄr söderut
RekordÄren, som inletts redan i början av 1950-talet, börjar lida mot sitt slut och protesterna mot vÀlfÀrdssamhÀllets baksidor tilltar. Efter 1960 hade fler flyttat ut Àn in i Norrbotten och det gick en jÀmn folkström frÄn lÀnet till landets vÀxande industrier söderöver. De ekonomiska strukturerna hade förÀndrats dramatiskt under de senaste decennierna, de smÄ jordbruken lades ner och skogsbruket mekaniserades - glesbygdskommunernas invÄnare flyttade antingen söderut eller till de större centralorterna.

VÀrlden trÀngde sig pÄ, FNL-rörelsen vÀxte sig stark bland svenska ungdomar, Vilgot Sjöman spelade in Jag Àr nyfiken - gul/blÄ dÀr Lena Nyman gÄr runt och bedriver "samhÀllsundersökningar" bland annat genom att intervjua den blivande svenske statsministern Olof Palme i hans radhustrÀdgÄrd i VÀllingby. 1969 vÀljs Palme till partiordförande för socialdemokraterna vid en kongress dÀr 309 manliga och 41 kvinnliga ombud röstar. Drygt tvÄ mÄnader senare gÄr gruvarbetarna i Svappavaara, Kiruna och Malmberget ut i en strejk dÀr sammanlagt 4.700 LO-anslutna gruvarbetare - inklusive de som jobbar i malmhamnen i LuleÄ - deltar. Strejken riktar sig inte bara mot dÄliga arbetsförhÄllanden och lönevillkor, utan ocksÄ mot LO och Gruvarbetarförbundet och blir en stor nyhet som drar ett gigantiskt pressuppbÄd till Kiruna.

400 demonstrerade
I oktober 1971 vandrar ett demonstrationstÄg med 400 ungdomar genom LuleÄ, frÄn Loet fram till stadshuset. Kraven Àr redan formulerade - om inte fritidsnÀmnden ger Kul 67 en lokal tÀnker man ockupera en.

I flera Är tycks frÄgan om en centralt belÀgen aktivitetslokal för LuleÄs ungdomar har varit pÄ tapeten. 1969 samlades 3.000 namnunderskrifter in och listan hade vandrat mellan fritidsnÀmnd och bostadsnÀmnd utan att nÄgot hÀnde.

I tidens anda rustade nu LuleÄs unga för kamp. PÄ flygbladen, vars texter formulerats efter ett stormöte i bibliotekets studio, kunde man bland annat lÀsa att det mÄste vara rÀtt att krÀva alternativa lokaler istÀllet för att gynna de dyra etablissemangens. I den lokal ungdomarna sÄg framför sig skulle sÄ lÄngt det var möjligt allt vara fritt.

Utnötningskrig
Politikerna med fritidsnÀmndens ordförande Gustaf Sundström och fritidschefen Herbert Jacobsson i spetsen, tog under nÄgra intensiva höstveckor emot hela demonstrationstÄg i stadshusets sessionssal, utan att kunna lova nÄgon lösning.

Den 15 oktober 1971 ger Gunnar Söderholm följande bild av en av flera hÀndelser i Norrbottens-Kuriren:

"Strax före klockan 18 pÄ fredagen. Cirka 200 ungdomar har ockuperat fritidsnÀmndens korridor i Stadshuset. LÀngst bort i ett rum sitter Gustav Sundström och Herbert Jacobsson och har telefonkontakt med yttervÀrlden. Det Àr nÄgot av ett utnötningskrig. I ett annat rum sitter f. stadsdirektören Gunnar Lindvall och funderar pÄ juridiska problem. Situationen Àr en aning förvirrad. Ungdomarna vill ha en egen lokal och det pÄ stubben. Kjell Sundvall fungerar som ordförande och man kommer fram till ett beslut. Om man inte före klockan 16 idag fredag fÄr ett positivt besked av myndigheterna sÄ kommer de "tappra 200" plus ytterligare nÄgot hundratal att pÄ stubben ockupera ett rivningshus i staden. Detta beslutades medels handuppstrÀckning och deltagandet var 100-procentigt."

NÄgon lokal blev det inte den gÄngen heller och pÄ bilder kan man se hur ockupanterna stÄr och sopar korridorgolvet efter sig inför retrÀtten. Strax efterÄt ockuperades som beslutat ocksÄ en rivningskÄk pÄ Kungsgatan innan politikerna fick nog och verkligen fixade en lokal i en gammal industrilokal som tillhört LuleÄ varv.

-  DĂ€r hade vi behövt vuxenhjĂ€lp, det hela gick överstyr efter nĂ„gra mĂ„nader, berĂ€ttar Kjell Sundvall.

Oförglömliga minnen
För honom och mÄnga av hans generationskompisar har minnena kring Kul 67 blivit nÄgra av de oförglömliga, de som oftast plockas fram nÀr de möts.

-  Det blev ett jĂ€kla liv inom socialdemokratin. Kommunstyrelsens ordförande Nisse Malmgren ville Ă„tala oss som ockuperade rivningskĂ„ken, medan andra ville fria. Det hade sett ut det, 300 ungdomar inför skranket.

Efter att ha pryat pÄ Norrbottens-Kuriren i högstadiet ("jag gjorde bland annat ett reportage kring behovet av rökrutor i skolan, otÀnkbart idag") började Kjell Sundvall skriva filmkritik för tidningen uppmuntrad av Gunnar Söderholm, signaturen Cyrano, "Cyrris" pÄ redaktionen.

-  Utan Cyrris hade jag inte varit dĂ€r jag Ă€r i dag, diskussionerna med honom blev min första filmskola. Jag var med i FNL, han var för kriget i Vietnam och Ă€lskade John Wayne. Politiskt var han mörkblĂ„, jag var djupröd men vi förenades i ett stort filmintresse. Att börja dilla om att man vill bli filmregissör i LuleĂ„ pĂ„ den tiden var ju ingen idĂ©. Men Cyrris tyckte att det var ett jĂ€vla bra yrke, sĂ€ger Kjell Sundvall som senare gick över till att producera ungdomsradio i LuleĂ„ tillsammans med Kerstin Wixe, Karin Svenhem och Jocke Palo innan han sökte och kom in pĂ„ Dramatiska Institutets regilinje.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om