Hennes Instagramkonto har nära 300 000 följare där hon lägger ut många träningsinlägg men också delar med sig av sitt privatliv.
Att Anna Stålnacke brinner för träning är inte svårt att se.
Vi sitter vid ett bord i entrén på Gymmet i Luleå, det andra i raden av parets gym. Träningsklädda människor kommer och går, varav en man blir ordentligt utskälld av franska bulldoggen Kärstin.
– Jag tänkte väl, du skäller ju alltid ut mig, säger mannen och klappar henne en stund.
Gymmet startades i Kiruna 2002 av Fredrik Gunnelbrand. Några år senare blev Anna Stålnacke och Fredrik Gunnelbrand ett par – de träffades förstås på gymmet – och under 2011 blev hon delaktig i verksamheten.
– När vi var i Luleå en midsommar och ville träna så var inget gym öppet. Så vi bestämde oss för att öppna ett, säger hon med sonen Max, fem månader, i famnen.
Paret flyttade från Kiruna till Luleå, en stad Anna Stålnacke säger att hon stortrivs i. De har även bostad i Spanien men det är Luleå hon kallar hemma. Tidigare reste paret gärna till Miami och Los Angeles för att träna, få inspiration och semestra. Men att någonsin öppna ett gym på andra sidan Atlanten är inte aktuellt:
– Nej, nej absolut inte. Det blir alldeles för långt bort.
Gym nummer tre öppnade i Stockholm 2015 och där hade det kunnat räcka.
– Jag tyckte tre gym var ganska lagom men Freddan är väldigt drivande, även om många tror att det är tvärtom eftersom det är jag som syns mest. Vi hade en liten dröm om att öppna i Stockholm och ju mer vi pratade om det så insåg vi att det kanske kan bli mer än bara just det.
De hittade en lokal som de själva byggde om för att hålla nere hyreskostnaderna. När Gymmet sedan öppnades i storstaden fick även Kirunaborna och Luleåborna nys om dem på ett annat sätt:
– Syns du i Stockholm så syns du på ett helt annat sätt, det märkte vi. Men nu kommer vi inte öppna något fler gym söderut utan i så fall blir det här i norr. Det är svinkul att driva gym men det är svårt att hinna med alla.
För trots att deras personal har ett stort ansvar, är delaktiga i besluten som tas och driver anläggningarna som deras egen, vill Anna Stålnacke gärna finnas där hon behövs.
– Man önskar ju att dygnet hade fler timmar, det är svårt att hinna med att vara överallt samtidigt. Det spelar ingen roll vad man lägger sin tid på, man kommer alltid känna sig otillräcklig. Jobbar jag, känner jag mig otillräcklig för barnen. Och tvärtom.
Genom åren har hon märkt hur träningstrenderna har förändrats.
– Det är som att alla förstått att jag behöver ta hand om mig själv för att ha ett bra liv, man behöver inte träna stenhårt sex dagar i veckan. Hinner du bara träna en eller två dagar i veckan så är det fortfarande bra.
Inspirationen hittar Anna Stålnacke i viljan att hela tiden utvecklas och göra bättre ifrån sig.
– Det spelar ingen roll om det är på gymmet eller vad det än handlar om. Jag gillar känslan av att göra någonting jag en gång i tiden trodde att jag inte klarar av. Jag trodde aldrig att jag kunde äga tio gym. Eller lyfta 150 kilo i marklyft.
Hon säger att hon inte är rädd för att misslyckas.
– Vi har ju ändå några saker som man kanske på vägen har insett att – okej, det här var inte en bra idé. Då tänker jag att man bara får se det som en lärdom att göra på ett annat sätt.