Linda Fjällström fyller 46 år på Internationella kvinnodagen.
Linda Fjällström blir 46 år på lördag och Kuriren når henne på telefon.
När folk frågar henne om hennes födelsedag brukar hon svara att hon fyller år på Internationella kvinnodagen.
Trots den speciella bemärkelsedagen har hon inte valt att engagera sig i några kvinnofrågor eller politiskt.
– Men visst tycker jag att det ska vara rättvist och jag är ju glad att jag bor i Sverige. I ett annat land hade man inte haft samma rättigheter som kvinna.
Hon känner sig inte orättvist behandlad för att hon är kvinna, men tycker gärna att lönen kunde vara lite bättre för det jobb hon gör som chef på kundservice i ett företag.
– Fast egentligen försöker jag att inte jämföra med vad andra tjänar.
Hemma har hon försökt ställa samma krav på sin son och sina två döttrar och uppmuntrat dem lika mycket.
– Sedan kanske det ändå blir så omedvetet att man faller in i vissa roller och att tjejerna börjar tvätta sina kläder tidigare än vad sonen gör. Men jag vill tro att jag försöker tänka jämställt.
Mona Öhman fyller 58 år på Internationella kvinnodagen.
Nästa kvinna som svarar när Kuriren ringer är Mona Öhman, snart 58 år.
– Förutom att jag brukar skryta med att jag är född på Internationella kvinnodagen så har jag inte tänkt så mycket på det. Jag säger det för att folk inte ska glömma bort min födelsedag.
Hon skrattar och tillägger:
– Skämt åsido, jag tycker inte att det behöver vara någon kvinno- eller mansdag för att man ska tänka på varandra. Att vara medmänniska och måna om varandra varje dag, det är mitt måtto.
Mona Öhman arbetar som handledare på ett gruppboende och trivs med det.
– Jag tycker att vi lever i ett jämställt och bra samhälle i Sverige och ska vara rädda om det och lära oss att uppskatta det.
Hon har två vuxna döttrar och har alltid hoppats att de skulle gå på universitetet, något hon själv aldrig gjorde.
– Men jag har inte pushat dem. Jag har varit nöjd om läraren sagt att de har varit snälla och skötsamma.
Ändå har båda pluggat vidare.
– De är självständiga unga kvinnor som vet vad de vill och vad de kan. Jag är jättestolt över dem och det skulle jag vara vad de än gjorde, bara de har sunt förnuft och folkvett.
Thea Pihlstål tar emot i sin tvårumslägenhet på Burströmska. Här har hon bott i 29 år.
Thea Pihlstål som ska fylla 79 år är den äldsta i trion som Kuriren når i sin rundringning. Vi kommer överens om att träffas i hennes lägenhet.
– Det var min syster som sa till mig för några år sedan att "Du är ju född på internationella kvinnodagen". Innan dess visste jag inte om det, berättar hon.
Hon är född som sjätte barn i en syskonskara på tio i Ohtanajärvi utanför Korpilombolo. Hennes mamma var hemmafru och pappan byggnadsarbetare och så hade de djur som hennes mamma tog hand om.
– Vi hade inget rinnande vatten och ingen toalett. Det var svåra tider.
Som 17-åring flyttade hon till Stockholm och började som vårdbiträde på S:t Görans sjukhus.
Hon hann också bo i Katrineholm och Märsta innan hon och hennes man, som var byggnadsarbetare, flyttade till Luleå när Stålverk 80 skulle byggas.
Thea Pihlstål fyller 79 år på Internationella kvinnodagen.
Här har hon hunnit arbeta i äldrevården, i ett stall och de sista åren som ekonomiassistent.
Thea Pihlstål har aldrig engagerat sig i kvinnofrågan, men med egna ögon sett baksidan av ett ojämställt samhälle.
– När jag började jobba tjänade kvinnor ingenting i jämförelse med män. Dessutom fick vi jobba dubbelt för jag skötte om allting hemma också.
Innan hon fyllde 50 skilde hon sig.
– Då orkade jag inte längre.
Hon var bränd efter äktenskapet och gifte aldrig om sig.
Idag tror hon att det ser annorlunda ut.
– Jag märker det på mina barn och barnbarn, att de hjälps åt hemma.
Efter skilsmässan för 29 år sedan såg hon en annons om en lägenhet på Burströmska. Hon och hennes syster cyklade dit för att titta och hon slog till direkt.
När hon blickar tillbaka på alla år som gått kan hon konstatera att hon genomgått både prövningar och flera svåra förluster.
– Så är det, livet innehåller både glädje och sorg.
Thea Pihlstål trivs med livet idag, men det har inte alltid varit lätt.
Men lägenheten är hennes trygghet, här har hon hittat en inre frid som hon saknade när hon var yngre.
I köket har hon redan satt igång tomatodlingen inför sommaren.
– Jag och grannfrun skrev till bostadsrättsföreningen och frågade om vi inte kunde få ha pallkragar att odla i någonstans och då fick vi det.
Thea Pihlstål har satt igång tomatodlingarna i köket. Matlagning och växter är hennes stora intressen.
Hon har svårt att gå på grund av artros i knäna och väntar på operation, men annars tycker hon att hon har det bra.
Födelsedagen ska hon fira med barn, barnbarn och barnbarnsbarn på O'Learys.
– Vi blir 13 personer och jag ska bjuda alla. Jag säger som min syster: Pengarna ska rulla.
Hon ler.