Bengt Nergård har klara minnesbilder av ögonblicket när det första skottet dånade över Gällivare centrum. Han befann sig då i hemmet några hundra meter från dramats centrum.
Skottlossningen hördes tydligt hemma hos Bengt Nergård, några hundra meter från dramats centrum.
Men att dessa smällar i förlängningen skulle ta en så stor plats i hans liv som det gjorde hade han givetvis inte en aning om.
Med bara några få år som advokat bakom sig blev det Nergård som försvarade mannen som mördat Holger Pohjanen.
– Det var en märklig historia och det målet berörde mig på många sätt. Det där glömmer jag aldrig, säger Bengt Nergård när Kuriren träffar honom i Gällivare.
Han påpekar sedan att han av yrkesetiska skäl varken kan eller vill beröra stora delar av målet.
– I grunden var det en riktig tragedi, från början till slut. Det fanns en massa saker i det där målet som gjorde det speciellt och som gjorde att många var berörda, säger Bengt Nergård som blev mycket påverkad av målet.
– Jag kommer ihåg att jag inte orkade läsa boken om mordet (Silvertorpeden, 2011), när jag fick den av Holgers bror, Bengt Pohjanen.
Under rättegången byggde Bengt Nergård försvaret på att hans klient agerat i så kallat patologiskt rus.
En invändning som Gällivare tingsrätt pekade på i domen som meddelades den 28 september och som innebar att den då 19-årige gärningsmannen överlämnades till sluten psykiatrisk vård.
Han dömdes för mord, försök till mord, misshandel, olaga hot, hot mot tjänsteman, tillgrepp av fortskaffningsmedel, framkallande av fara för annan och olaga intrång.
Läkarnas utlåtande, att anledningen till dådet var ett ”psykotiskt genombrott hos depressivt förstämd yngling med abnorma alkoholreaktioner och suspekta tankestörningar”, blev helt avgörande.
Domen överklagades inte.