Videon är inte längre tillgänglig
Styckmordsmålet sista rättegångsdag i Piteå tingshus bjöd på genomgående hög kvalitet. Då tänker jag på parternas skickligt genomförda slutpläderingar i det juridiskt från bevisvärderingssynpunkt komplicerade och mänskligt djupt tragiska målet. Såväl åklagarna, målsägandebiträdet som försvararna skötte sina uppgifter under den avslutande förhandlingsdagen på ett utmärkt sätt. Allt i målet blev strukturerat, systematiskt och pedagogiskt genomgånget och presenterat för rätten. Om jag spetsar till det litet blev omständigheterna belysta som om de lagts fram för bedömning åt rätten på ett silverfat. Var så god och bedöm!
Vi fick alltså veta precis hur parterna bedömde bevissituationen i målet. Inte särskilt märkligt att uppfattningen var samstämmig mellan åklagarna och målsägandebiträdet om att bevisningen mot 22-åringen var övertygande stark medan motsatsen gällde i försvararnas argumentation. Annat var inte att vänta.
Dessvärre hann vi inte få veta hur tingsrätten ser på bevisningen. Efter en endast kort enskild överläggning under eftermiddagen kungjorde den genom hela processen eminenta ordföranden rådmannen Katarina Lindgren att rätten behövde längre överläggningstid och att beslut om rättens syn på målet kommer att meddelas senast kl 15 på måndag.
Vi vet åklagarnas syn på straffvärdet. Det ligger på livstids fängelsenivå. Håller helt med om detta. Delar också åklagarnas uppfattning om att 22-åringen bör genomgå en rättspsykiatrisk undersökning om övertygande bevisning mot honom anses föreligga.
Under pläderingarna återvände parterna ständigt till frågorna var, när och hur mordet och styckningen har ägt rum liksom naturligtvis till den helt avgörande frågan vem som utfört dåden. Lika säkra som åklagarna och målsägandebiträdet påstod sig vara att det är just den tilltalade och ingen annan som är gärningsman, ansträngde sig försvararna mycket skickligt i att strö salt och så tvivel i åklagarnas uppbyggda indiciekedja. Som de såg det fanns det på varje punkt skäl att framhålla osäkerhet och att avgörande utredning saknades.
När jag nu utdelat så mycket beröm till de agerande i processen måste jag dessvärre också tala om vad jag tycker varit dåligt. Det är att det finns vissa brister och ofullkomligheter i förundersökningen som onödigt bidragit till en viss osäkerhet i bedömningen. Förundersökningen borde ha startats tidigare. Spaningsinsatserna från polisens sida hade bort genomföras alltigenom mer professionellt med en fullgod och korrekt dokumentation.
Nå, hur blir det på måndag då när vi äntligen får veta hur tingsrätten bedömer bevisningen? Jag känner mig säker på att tingsrätten kommer fram till att övertygande bevisning föreligger om 22-åringens skuld. Vid sådant förhållande kommer rätten att besluta om rättspsykiatrisk undersökning. Under den tiden kommer den tilltalade att vara fortsatt häktad men slipper restriktioner. Han kommer alltså att tillåtas fritt kommunicera med omvärlden och i viss utsträckning få ta emot besök.
Att jag tillåter mig vara så säker om utgången på måndag innebär inte att jag på något sätt undervärderar försvararnas pläderingsinsatser. De gjorde en verkligt god insats för sin huvudman.