Styckmordsrättegången går in i vad som sagts vara finalveckan. Visserligen känner jag tvekan om veckan kommer att räcka till. Målet är juridiskt både komplicerat och synnerligen intressant. Undrar om jag någonsin upplevt en motsvarighet. Å ena sidan tungt vägande bevisning mot den tilltalade. Så tung att den vid ett första påseende känns som oomkullrunkelig. Men samtidigt är den vid en närmare analys öppen för alternativ bedömning. Ett sådant alternativt händelseförlopp förutsätter å andra sidan en infernaliskt kallblodig beräkning av att utnyttja den funktionsnedsatte tilltalades livssituation. Skulle detta verkligen vara möjligt? Ja, det återstår att se. Dramatiken är överväldigande och vore inte allt på riktigt skulle scenariot kunna vara hämtat från en spännande film eller deckare.
Verklighetens dramatik och juridik i målet inrymmer naturligtvis också en djup tragik. När det gäller Vachtereeyas närmaste anhöriga har jag i en tidigare krönika beskrivit den synnerligen långtgående förändring av hela deras livssituation som ägt rum och ytterligare kommer att inträffa som en direkt följdverkan av mordet. Jag är övertygad om att alla förstår detta och känner starkt med dem i deras livslånga lidande.
Förutom att jag är Norrbottens-kurirens och 24 Norrbottens rättsexpert i målet är jag också förbundsordförande i Brottsofferjouren Riks. I sistnämnda egenskap har jag ofta haft anledning beröra frågan om brottsofferperspektivet vad gäller oskyldiga lidande anhöriga till tilltalade. Jag har haft möjlighet att prata med 22-åringens pappa om hans och hans hustrus situation just nu. Han har berättat för mig om den svåra press de är utsatta för. Var de än rör sig känner de sig betittade. Ångest och depression skulle om man försökte mäta detta hos dem slå ut mätinstrumenten. Förtvivlan är enorm. Pappan nämnde för mig att han inget hellre önskar än att målet utmynnar i en materiellt riktig bedömning oavsett utgång.
Det hänsynslösa och djupt tragiska mordet har således många lidande anhöriga i kretsen kring det inträffade. I djupaste förtvivlan. Lidandet för de anhöriga på båda sidor kan aldrig bringas att upphöra i och med att vi får en tingsrätts dom som talar om hur bevisningen i målet har värderats och - i förekommande fall - hur påföljden har bestämts. Inte ens genom en slutlig lagakraftvunnen dom kommer lidandet för någon av de närmaste anhöriga att upphöra. En sådan dom kan emellertid komma att innebära bidrag till en grund att bygga vidare på i det livslånga sorgearbetet.
Oavsett om man är anhörig till mordoffret eller till den gärningsman som åtalats för mordet.