Ännu en bal med drag

Chaufför var Miriam Mozel Öström och den lilla Micran, med sina rostfläckar och sin matta lack, var nog ganska stolt (om nu bilar har känslor) över att göra entré på Storgatan på detta sätt. På torsdagskvällen var det dags för avgångseleverna på Hackspetten att hålla studentbal. Redan långt innan den lilla vita Micran körde in på Storgatan och bromsade in framför entrén till Stadsparken stod åskådarna i mångdubbla led. Fast var fanns själva festföremålen, alla studenter, kavaljerer och damer som alla kommit för att beskåda? Efter den vita Micra kom ingenting och sedan kom ingenting och sedan kom ... ingenting. - Nä, vi har inte haft för vana att komma först av alla till skolan under de här tre åren, sa Matilda Renkvist och Jonatan Öström. Fast nu var de först. Många blanka bilar Nå, efter hand rullade betydligt blankare bilar in på Storgatan. Åken gick mycket i rött, liksom en hel del av kreationerna. Vissa hade problem med läckage, som hästen Tjalle som passade på att lägga en liten hög som minne mitt på Storgatan (kusken Kenneth Wikström hann inte av för att plocka upp efter Tjalle) och Lennart Grefs Chevrolet av 1932 års modell som körde Camilla Hallqvist och Andreas Axhammar till studentbalen. Chevroleten gick varm och Lennart Gref fick smita före i kön för att inte bli ståendes mitt på Storgatan med kokande motor. Det hade inneburit problem i den intensiva trafiken. Martin Edin och Stina Erixon från idrottsprogrammet respektive ledarskapsprogrammet bestämde redan i nian att de skulle gå på studentbalen tillsammans. - Vi har känt varandra sedan dagis, konstaterade de. Men de har lovat att försöka hålla kontakten också sedan skolan i dag är avklarad. Ett av de mera ovanliga ekipagen var Daniel Sundberg som drog Johanna Löfqvist i en barnskrinda av blåaste slaget. - Det var mamma som kom på det, berättar Daniel Sundberg. - Men vi var snabbt med på det. Somnade i mammas famn I publiken stod Daniels flickvän Annika Matti och fotograferade. Han lovade inför publiken på Storgatan att bjuda henne på bal nästa år. Om det blir i barnskrinda fick vi dock inte veta. Publiken är kanske den som mest uppskattar skådespelet på Storgatan och i Stadsparken under balkvällarna i skolavslutningsveckan. Fast Hugo Öman hade ganska hastigt slumrat in i mamma Saras famn efter att ha sett faster Emma. Inte vilda hästar hade fått Hugo att vakna upp ur den sköna drömmen. Kanske var det en dröm om en vacker flicka, en avklarad skolgång och en ljusnande framtid? Men för hans del dröjer det nog många år innan drömmen blir verklighet. För andra unga män i parken var den drömmen nog så verklig på torsdagskvällen.