Boet ligger cirka 20 meter över marken. Högt upp i en tall har havsörnsparet byggt ett rede av grova tallgrenar. Det är en meter högt och cirka 80 centimeter brett.
50-årige Peter Öhman är en van klättrare. På en knapp minut har han klättrat ända upp, trots att han hunnit såga av ett par grenar längs vägen.
Samma ögonblick som han blickar in i redet inser jag att boet inte är tomt. Med ett aggressivt kluckande flaxar en havsörn fram med utbredda vingar mot Peters oskyddade ansikte.
– Oj, ungen är betydligt större än vi hade trott, men det är ingen fara. Jag har fullt förtroende för Peter, säger Berth-Ove Lindström, som är en av Norrbottens ledande rovfågelsexperter.
Vi befinner oss på en hemlig plats längs den norrbottniska kusten. Med hjälp av en GPS har Berth-Ove Lindström och Peter Öhman från Norrbottens ornitologiska förening lyckats lokalisera bosättningen på ett kalhygge. Bara ett fåtal tallar har skonats under avverkningen. I ett av dem ligger boet. Ringmärkning av havsörn är en förhållandevis ny företeelse. För bara 13 år sedan hittades den första bosättningen i Norrbotten.
I dag finns det 30 kända revir längs den norrbottniska kusten och i skärgården. I länets inland finns ytterligare ett 90-tal.
– Havsörnen är en budbärare som ger indikationer om vår miljö. Det är ett bra tecken att populationen har vuxit i Sverige under de senaste åren, förklarar Berth-Ove Lindström.
I början av 1970-talet var den väldiga rovfågeln utrotningshotad på grund av förekomsten av miljögifter som DDT, PCB och dioxin.
Med hjälp av naturskyddande åtgärder lyckades den negativa trenden brytas. Tur är väl det, för annars hade vi inte fått vara med om detta märkliga skådespel denna söndagsförmiddag.
En gång om året ger sig fyra rovfågelsentusiaster ut i Norrbotten för att inventera havsörnens häckningar och för att ringmärka ungarna. Det sker med godkännande av Naturhistoriska riksmuseet.
Förr handlade det om en tålmodig väntan. Det kunde ta veckor att ta sig mellan havsörnsreviren från Jävre i väster och till Haparanda i öster.
– I dag inventerar vi med hjälp av helikopter. Tack vare ekonomiskt stöd från Luleå och Piteå kommun kan vi inom loppet av en dag besöka alla kända bosättningar och räkna ungar. Det är mycket tidsbesparande, berättar Berth-Ove Lindström.
Lördagens helikoptertur visade att det har skett 14 lyckade häckningar längs kusten. Det är en något högre siffra än förra året.
I Piteå har tre häckningar upptäckts med totalt fem ungar. I Luleå handlar det om sju häckningar med 13 ungar, medan redovisningen för Kalix omfattar tre häckningar och sex ungar. I Haparanda hittades ett enda havsörnbo med en unge.
Det är tidig förmiddag. Vi är fem personer som möts på en avtalad plats. Förutom Norrbottens-Kurirens reporter och fotograf deltar också Örjan Spansk som är kommunekolog på Luleå kommun.
– Nu är det bara sju personer i hela länet som känner till den här platsen. Den är så hemlig att vi inte avslöjar ens för andra ornitologer var den finns, berättar Berth-Ove Lindström..
Varför detta hemlighetsmakeri?
– Vårt enda mål är att häckningen ska bli lyckad. Havsörnen kan lätt bli skrämd under den här känsliga perioden. En passerande skoter eller till och med en ensam skidåkare kan ovetandes ställa till stor skada. Vi vill inte att människor ska komma hit, utan vi låter ungarna vara i fred tills de är så där tre–fyra veckor gamla. Då överlever de ifall mamman blir rädd och lämnar boet.
Äggen läggs redan i slutet av mars. Det är örnmamman som ruvar ungarna, men efter ett par veckor äter ungarna så mycket att båda föräldrarna måste hjälpas åt med matförsörjningen.
– Föräldrarna jagar i princip från morgon till kväll. Mest fångar de fisk och kan till och med hugga en gädda. De kan upptäcka mat på långt håll. Havsörnen är en kadaverätare som kan ta vara på döda sälkutar eller djur som fallit offer för bilar eller tåg.
Boet är ett naturens under. I flykten har havsörnen brutit av torra grenar från träden för att bygga det stora redet. Inuti har paret med hjälp av vass och torrt gräs skapat en mjukare bädd.
Det vita träcket runt trädet avslöjar att boet är bebott. Det är sant att havsörnar inte kackar i eget bo.
Peter Öhman förlorar ingen tid. Han tar av sig sitt medhavda rep och förbereder sig inför klättringen uppför en närmast kal tallstam.
– Det är inte särskilt svårt. Jag håller med på med många olika former av klättring. Det här tillhör det lättaste jag gör, säger den 63 kilo tunge elektrikern.
Med hjälp av en lina och sina storskor med stegjärn tar han spjärn mot tallstammen. Från marken ser vi honom med välavvägda rörelser närma sig boet.
– Jag känner mig lugn när Peter är med. Han är trygg som person och chansar aldrig, utan arbetar lugnt och metodiskt, säger Berth-Ove Lindström bakom sina svarta solglasögon.
Det omtalade lugnet får Peter Öhman demonstrera vid framkomsten till havsörnsboet. Trots ungens aggressiv rörelse förlorar aldrig den 50-årige elektrikern sin självbehärskning.
– Jag brukar försöka prata med ungarna. Jag säger att det här kommer att gå bra och att det inte kommer ta lång tid, medan jag plockar fram mina ringmärkningsgrejor.
Plötsligt sträcker han sig fram och tar tag i ungen. Försiktig lägger han den på rygg och fäster en metallmärla runt fågelns högra ben.
– Näbben är jag inte speciellt orolig för. Däremot har ungarna rejäla, stora klor. Det är därför vi lägger dem på rygg för det gäller att inte låta dem få tag i en.
Efter den första havsörnen är ringmärkt är det den andra ungens tur. Sedan startar firandet ned till marken. På ett tiotal minuter är hela operationen över.
– De kändes stora. Det verkade att ungarna var äldre än vi hade trott. De var helt underbara med en fullständig fjäderuppsättning med alla rätta färger och vackert gula klor. Klorna var stora som händer. Jag skulle tro att de är cirka sex veckor gamla, säger Peter Öhman.
Blir du aldrig rädd i sådana här situationer?
– Jag har aldrig varit rädd. Ungarna gör inget. De är mest rädda för mig. Inte heller föräldrarna innebär någon egentlig fara. Om de finns på plats nöjer det sig ofta med att kretsa i skyn. De gör inga utfall som slagugglor kan göra.
Det är andra gången som Peter Öhman besöker just det här boet. Om det handlar om samma havsörnspar som häckar vet ingen med säkerhet. En havsörn kan bli upp till 30 år gammal.
– Under det senaste fem år har vi sett att havsörnen är på väg att ändra sitt beteende. Förr lämnade de Norrbotten under vintern sedan isarna lagt sig. I dag med de sena höstarna och milda vintrarna ser vi att allt fler havsörnar stannar i länet under hela året. De hittar tillräckligt med föda för att överleva vintern.
Var dessa två örnungar kommer att slå sig ned är det omöjligt att säga med bestämdhet. Det dröjer sex-sju år innan de blir könsmogna och under de åren kommer de flyga över stora distanser.
– Jag brukar kalla dem ”ungkarlarna”. De rör sig över hela Skandinavien. Kanske kommer de tillbaka till Norrbotten en dag, men det vet vi inte med säkerhet.
Det finns dock en sak som kan ge svar. Två blanka ringar med nummer N4334 och N4335 som placerats på deras högra ben.