Arne har många surrande husdjur

Molnen ovanför är oroväckande mörka, och vi håller tummarna för att det inte ska börja regna. Då är de drygt 10.000 bin som finns i Arne Sundqvists bisamhälle nämligen inte lika trevliga att hälsa på. Arne Sundqvist försäkrar mig dock om att hans bin nästan alltid är snälla. - Skulle jag märka att de blir lite stingsliga så flyttar jag dem, säger han. Faller ner och dör Ett svagt surrande hörs från något enstaka bi som irrar omkring i den fuktiga luften. Ett fältbi, får jag veta. Dessa är ute och flyger tills vingarna inte bär dem längre, då faller de ner och dör. Det är de sista stadiet ett bi passerar, innan dess har det hunnit vara städbi, ambi, byggbi och vaktbi. - Ett sommarbi lever i cirka 30 dagar. Föds de på hösten blir de däremot övervintringsbin och kan leva i flera månader, säger Arne Sundqvist medan han tar på sig skyddsdräkten. Det är inte ofta han blir stungen, han menar dock att man alltid ska vara på den säkra sidan. - Det är när man tar honungen som det finns risk, då blir bina inte glada. Håller objudna gäster borta Nej, vi ska inte stjäla all honung från bina i dag, det görs bara en gång om året. Ett litet smakprov lovar dock Arne Sundqvist att vi ska få. Med vana händer öppnar han locket på bisamhället. Vi har redan annonserat att vi ska komma med hjälp av en rökpump, som man pumpar ut rök från brinnande björktickor med. - Röklukten får binen att tror att det är skogsbrand. För att skydda allt de har börjar de att äta, och blir uppehållna med det. Därmed kan vi lugnt titta in, förklarar Arne Sundqvist. På utsidan av bisamhället finns ett fluster, det är genom den som bina flyger in och ut. På flusterbrädan sitter ett gäng vaktbin, som ser till att inga obehöriga kommer in i samhället. - Kommer någon humla eller geting så blir de utmotade, kanske med ett litet stick. Arne Sundqvist ger mig en bit vax från bisamhället och ber mig att smaka av den gyllengula honungen. Sött, men inte alls för sliskigt. En riktig delikatess. Trots de 10.000 bina är det ett litet bisamhällesamhället som Arne Sundqvist har på sin gård på Östermalm i Luleå. De större kan rymma uppemot 60.000 bin. En medelskörd från ett bisamhälle kan bestå av 25-30 kilo honung, som Arne Sundqvist säljer för 120 kronor kilot. Att vara biodlare ger med andra ord ingen förmögenhet. - Jag är bara hobbyodlare. För att man ska kunna leva på biodling krävs ungefär 300 bisamhällen, säger han. Bibehållit intresset Till vardags jobbar Arne Sundqvist som fastighetsskötare på Kontore. Han är även ordförande i Luleå biodlarförening, som har ett 30-tal medlemmar. Förutom det bisamhälle han har på sin gård äger han fyra stycken i Gäddvik och lika många i Avan. Biodlingen har han sysslat med i 30 år. - Jag har bibehållit intresset, säger han och skrattar. Medan antalet bisamhällen i södra Sverige minskat kraftigt de senaste åren, menar Arne Sundqvist att det i Norrbotten istället har ökat något. - Jag tycker det har vänt litegrann, vi har fått ganska bra med anslutning till våra nybörjarkurser. Framförallt så har vi fått fler damer nu den sista tiden och det är kul, säger han. Nära naturen Arne Sundqvist tycker ändå det behövs ännu fler biodlare här uppe i norr, speciellt i inlandskommunerna. Detta menar han skulle gynna bärodlingarna och rypsodlingar, som har den största nyttan av bina här. - Fast biodlingen här uppe har ju egentligen inte samma pollineringseffekt som söderut. Här gör vi det mest för honungen, säger han. Personligen gör han det främst av en annan orsak. - Jag kommer så väldigt nära naturen som biodlare, och tittar på naturen med helt andra ögon. Jag blir så otroligt imponerad av hur bisamhället fungerar. Binen är så osjälviska, de springer inte på börsen precis, säger Arne Sundqvist och skrattar.

Arne har många surrande husdjur

Arne Sundqvist har 10.000 husdjur på sin gård, och ännu fler ute i Avan och Gäddvik. I 30 år har han bibehållit sitt intresse för bin, och är i dag ordförande i Luleå biodlarförening.- Bin är otroligt smarta, det är verkligen imponerande, säger han.

Arne Sundqvist har 10.000 husdjur på sin gård, och ännu fler ute i Avan och Gäddvik. I 30 år har han bibehållit sitt intresse för bin, och är i dag ordförande i Luleå biodlarförening.
- Bin är otroligt smarta, det är verkligen imponerande, säger han.