Det Àr en efterlysning pÄ Facebook som fÄngar vÄrt intresse. Texten handlar om en höna pÄ rymmen i Södra Sunderbyn.
Linda Ăqvist skrattar nĂ€r hĂ€ndelsen kommer pĂ„ tal.
â SĂ„ hĂ€r har jag det nĂ€stan varje dag. Hedvig Ă€r nyfiken och ger sig ofta ut pĂ„ upptĂ€cktsfĂ€rd. Det blev riktigt oroligt en natt, nĂ€r hon inte kom tillbaka. Jag var sĂ€ker pĂ„ att nĂ„got djur hade tagit henne, men nĂ€r det ljusnade pĂ„ morgonen kom hon vaggande in pĂ„ gĂ„rden ...
Det Ă€r kring 19-tiden som oron vaknar till liv hos hönsĂ€garen Linda Ăqvist. Vid det laget Ă€r för det mesta hela hönsflocken samlad till kvĂ€llsmat.
Allihopa förutom en ibland Àventyrslysten utbrytardrottning.
â Det som gör det besvĂ€rligt Ă€r att Hedvig somnar exakt halv Ă„tta varje kvĂ€ll. Det spelar ingen roll var hon befinner sig. Hon lĂ€gger sig ned och sover. En gĂ„ng hittade jag henne i en hink.
Intill villan stÄr en liten röd stuga som en gÄng i tiden rymde alla möjliga barnlekar. I dag har det byggts om till ett hönshus.
NÀr dörren slÄs upp, strax efter Ätta pÄ fredagsmorgonen, vem tror ni tittar ut allra först?
Hedvig, förstÄs.
Hon bligar Ät alla hÄll innan hon tar klivet över tröskeln. En gryta med ris fÄngar intresset inledningsvis, men strax finns det annat att upptÀcka för en nutidsorienterad Ätta Är gammal höna.
â Hedvig Ă€r gammal. Det Ă€r flera Ă„r sedan hon slutade vĂ€rpa, men jag kan inte skiljas frĂ„n henne. Jag vet att det kan vara farligt nĂ€r hon ger sig i vĂ€g. De Ă€r gott om bilar hĂ€rutanför, men om det nĂ„gon gĂ„ng hĂ€nder nĂ„got sĂ„ vet jag i alla fall att Hedvig har haft ett bra liv ...
Hönan Hedvig Àr lite av en lokal celebritet i Södra Sunderbyn. Grannarna kÀnner henne vÀl. Till och med familjens alpackor kommer fram och visar sin vördnad för Älderdomen.
HÀromdagen kom ett mobilsamtal frÄn KrÄkbergsskolan, dÀr nÄgon reagerade över att se en höna spatsera pÄ skolgÄrden. Som lÀngst har hon promenerat tre bostadskvarter innan eskapaden stoppades av en larmande granne.
Linda Ăqvist Ă€r en av mĂ„nga hönsĂ€gare i Södra Sunderbyn. Den första hönan flyttade in för dryga tolv Ă„r sedan.
I dag sköter hon om Ätta höns, tre tuppar och fem höns. Alla utom en Àr de av den ovanliga rasen paduan, som fÄtt sitt namn efter den italienska staden Padua.
Flockens Àldste Àr den vackert chamoisfÀrgade Hedvig och hennes numera trötte Àlskare Knut, som ocksÄ Àr Ätta Är.
â Sedan har jag "syrran" dĂ€rborta, sĂ€ger Linda Ăqvist och pekar en lĂ€derfĂ€rgad höna. Resten har inga namn, alla andra kallar jag kort och gott för hönsen.
Varför blev det sÄ mÄnga paudaner?
â De Ă€r lite snyggare Ă€n andra höns. PĂ„minner om mannekĂ€nger, Ă€ven utstyrseln ibland kan ligga nĂ€stan pĂ„ grĂ€nsen. FjĂ€derskruden Ă€r spektakulĂ€r. Jag brukar klippa bort lite kring ögonen, för de har vĂ€ldigt vackra ögon. Men det som jag gillar allra mest Ă€r att de Ă€r sĂ„ sĂ€llskapliga. De vill gĂ€rna sitta i famnen och försöker nĂ€stan konversera med mig.
NÄgon nackdel?
â Paduan Ă€r inte sĂ€rskilt intresserad av att ruva sina Ă€gg. De vill hellre umgĂ„s och strutta omkring pĂ„ gĂ„rden. Ăggen Ă€r förstĂ„s lite mindre Ă€n vanliga Ă€gg, men "gulan" har en fantastisk fĂ€rg, mer orange, nĂ€stan röd. De Ă€ter grĂ€s. Det Ă€r det som ger Ă€ggen sin fĂ€rg.
Min sista frÄga Àr given; vad kom först, hönan eller Àgget?
â Ă h, himmel! Det mĂ„ste ha varit Ă€gget. Allt började med en cell frĂ„n första början, svarar Linda Ăqvist.