Gunilla Röör
2002 fick hon en roll i Beck - sista vittnet. Det var den 16:e delen av den folkkära filmserien med Peter Haber i rollen som Martin Beck.
För Gunilla Röör var det en roll hon aldrig trodde att hon skulle göra.
– Det är kul att du tar upp den rollen. För de ringde från Beck säkert två eller tre gånger och ville att jag skulle vara med i någon av rullarna. Och antingen skulle man hänga i en snara eller ligga död på en bår. Då sa jag att de inte behöver ringa mig mer, för jag kommer inte vara med i Beck och ligga död på en bår.
Gunilla Röör var trött på hur döda kvinnor skildrades, de kunde väl anlita nån statist till att ligga på en bår. Om hon skulle vara med i Beck ville hon ha ordentlig karaktär att sätta tänderna i. Det sa hon till produktionsbolaget och trodde inte att hon skulle höra mer från dem.
– Men då fick jag en roll och den var ju jättebra. En fin roll och jag hade superkul med den och med Peter Haber. Och jag tycker att det i sin genre blev helt okej.
I sin roll som Lillemor charmade hon Martin Beck, men spelade hela tiden ett dubbelspel som en av filmens skurkar.
Du fick ju nästan en till guldbagge för den rollen.
– Ja just det. Jag blev nominerad för en Beck-rulle, det är lite speciellt. Det måste ha varit dålig konkurrens det året.
Cecilia Frode var den som vann för sin biroll i Klassfesten. Gunilla Röör har däremot två guldbaggar för bästa huvudroll, för hennes insatser i Freud flyttar hemifrån och Sommaren.
Ett speciellt minne hon har från Beckinspelningen är en av filmens mest infernaliska scener, när Martin Beck ska bära ut Lillemor från en byggnad som är på väg att sprängas.
– Jag minns att han (Peter Haber) gnällde när han skulle bära mig genom den där korridoren. Vi tjafsade om det och jag sa: "ta en docka då, jag bryr mig inte". Så vi gjorde så till slut. Han fick bära en docka, för han tyckte att jag var så tung. Farliga farbröder som inte orkar lyfta, säger Gunilla Röör och skrattar till.
– Men det var en kul inspelning. Det var vitalt och roligt, bra regissör och mycket skratt mellan tagningarna. När man ska spela skurk finns det mycket att skratta åt.
Filmen är 23 år gammal, men Beck verkar ha fått nytt liv bland annat genom nya poddar om filmserien så att en ny yngre publik upptäcker Gunilla Röör.
När hon själv var ung upptäckte hon Norrbotten genom sina idoler.
– När jag var ung flicka och skådespelerska liftade jag hit upp för att se teater för här fanns Staffan Göthe, Staffan Westerberg, Sara Arnia och det var idoler för mig. Så för mig har det här alltid varit en smaragd i det nationella teaterdiademet.
Det var bland annat det som gjorde att Gunilla Röör tackade ja till att bli teaterchef för Norrbottensteatern med start 2021.
Hon förlängde sedan det kontraktet över 2026. Men med ungefär ett och ett halvt år kvar har hon bestämt sig för att det var hennes sista påskrift.
– Jag har fått så fina erbjudanden om att stanna längre, men jag tror inte att man ska göra det. Det blir sex år och det är dags för lite nya tag.
Har det varit hård förhandling?
– Jag sa att de inte får fråga mer, för jag är så förälskad i den här platsen och tycker så mycket om alla som jobbar här så det skulle vara så lätt att bara säga okej. Men det är inte bra att säga okej, säger Gunilla Röör och fortsätter sedan:
– Men jag säger det till personalen: om ni behöver någon kärring i någon roll kan jag ju komma tillbaka och spela lite. Men chefsrollen tror jag är en börda man ska turas om att bära. Det får in nya färger på teatern och teatern ska inte vara samma sak hela tiden, utan ska vara i rörelse hela tiden.
Efter drygt fyra år – hur mycket Luleåbo har du blivit?
– Jag älskar att gå ut till Svartöstaden, jag tycker om att gå ut på Bergnäset, jag älskar isen, att leva i en kommun som ser till att det är skottat och ja ... ibland är det någon som lyfter på hatten och frågar om det är fru Teater som är ute och går. Jag tycker att det är väldigt roligt att vara i den här stan.
Gunilla Röör
Teatern får kämpa med anslagen.
Kulturen kämpar.
Men Gunilla Röör tänker köra hela vägen in i kaklet under sin tid här.
– Jag försöker vara en positiv och entusiastisk människa för vad jag håller på med och jag låter det vara den häst som jag sitter på. Jag hade också kunnat välja en gnällhäst och bara gnälla om allt, men jag väljer inte den vägen. Skulle bidragen dras åt ytterligare skulle jag fortsätta göra teater, fast enklare och enklare och enklare. Jag kommer aldrig ge mig.
Gunilla Röör