Kvartetten, vid intervjutillfället trion, har hyllats av kritikerna för albumet "Curse All Law" som kom ut i höstas. På lördag spelar de tillsammans med Systraskap på Kulturens hus i samband med den internationella kvinnodagen.
– Musikbranschen är extremt mansdominerad. Det behövs verkligen fler kvinnor, inte bara som frontar, utan som spelar instrument. Det är en sak vi har fått höra att det "är häftigt" att vissa av oss spelar gitarr, säger Alina Björkén.
Janinne Sandström Oja fortsätter.
– Oftast är den som man träffar först på spelningar är bokaren och ljudteknikern och de är oftast män.
– Även om det finns mycket tjejer som spelar i band, så finns det också hela den dolda sidan av branschen där många är män, förklarar Måns Lundstedt.
Jämställt band
Hur har jämställdhet integrerats i ert arbete?
– Jag tänker mer att vi baserar det på jämlikhet, att vi alla är lika mycket del av det här och alla har en lika stor rätt att uttrycka sig. Vi strävar efter någon slags demokrati i det vi gör, säger Janinne Sandström Oja och får medhåll av de andra medlemmarna.
– Det är extremt ohierarkiskt i vårt band, fortsätter Måns Lundstedt.
Vanligtvis har medlemmarna skrivit text och musik på egen hand. Men de har testat nya sätt, förklarar de. Till exempel att skriva varsin rad och rotera.
– Det är inte jättelätt men något fick vi ut från det, berättar Janinne Sandström Oja.
Trendigt med feminism
Utöver deras egna musik, och den mansdominerande branschen, så uppfattar de ändå att allt fler inom branschen slår ett slag för feminism.
– Det finns någon slags våg med feministiskt budskap, dels med Beyoncé och på den svenska sidan med Cleo. På ett sätt finns det del delen som uttalar sig feministiskt. Så av det som kommer ut som finns det en del feministiska låtar, säger Alina Björkén.
– Det finns en risk med det också, att om det feminism är trendigt nu, så när trenden går över så rasar det. Men det tror jag inte, berättar Måns Lundstedt.
Behövs jämställdhet?
– Jämställdhet behövs absolut. Men man behöver förklara vad jämställdhet är. Det är inte bara könsbinärt, utan det handlar om jämställdhet bland alla människor, säger Alina Björkén.
Bandmedlemmarna själv menar att politiken alltid funnits med, men att de inte är några aktivister. Men det senaste halvåret har de blivit alltstörre. Och med storhet kommer ett ansvar, sägs det.
Känner ni som band ett ansvar?
– Jag vet inte om vi har mer ansvar. Men det känns som om vi försöka tänka feminism för att behålla trovärdigheten, säger Alina Björkén.
Janinne Sandström Oja tar vid.
– Det finns ett visst krav. Men jag tycker inte det är något som är visst för just oss.
– Man vill inte lura sig själv heller, säger Måns Lundstedt och Janinne Sandström Oja fortsätter:
– Min dröm med samhället är att alla människor ska kunna finnas och inte vara begränsade till vissa områdena och få vara i samhället. Och då måste jag också ha den tanken fast i mig själv för att ens kunna drömma om det.