En bit in efter smala Davids gränd som tar sin början mitt emot klockstapeln i Gammelstads kyrkstad står det anrika handelshuset. Ett i raden av pyttesmå skeva kyrkstugor med röda fasader och vita dörrar, men aningen större än sina syskon invid.
När Agneta Taube köpte det för snart sju år sedan var byggnaden i bedrövligt skick.
– Den var nog på vippen att gå till spillo, säger hon och stryker kärleksfullt över den nyslammade timmerväggen som värmts av sensommarsolen.
– Jag älskar projekt, att riktigt få ta tag i saker. Men som tur var visste jag inte när jag köpte den vilket arbete det skulle bli, säger hon och skrattar.
De små kyrkstugorna byggdes en gång i tiden av tillresande bönder som behövde någonstans att övernatta. På den tiden var kyrkhelgerna inte bara obligatoriska, utan också den självklara tidpunkten att träffa vänner och bekanta från andra byar än den egna. Marknadshandeln utvecklade sig alltmer i samband med att Luleå/Gammelstad fick stadsprivilegier 1621 och bland de små kyrkstugorna pusslade man in något större handelshus som dignade av varor som tillresta kunde köpa på sig.
Och ett sådant var alltså Agneta Taubes stuga. Något större, och två våningar hög.
I storstugan sprakar en brasa i den vitkalkade spisen. En snidad säng intar det ena hörnet, mitt på golvet står ett gediget matbord flankerat av udda stolar och här och där står en fåtölj med en filt eller ett fårskinn över ryggstödet.
– En del fanns kvar i stugan när jag köpte den, andra har jag ärvt eller köpt på loppis. Jag har alltid älskat gamla saker, säger Agneta Taube.
I köket står tallrikar, fat och koppar av rustikt stengods uppradade i en hylla. De är ur Agneta Taubes egen kollektion, eftersom hon arbetar som keramiker. Hon visar på en rustik bänk i köket som visar sig vara gjord av delar från en gammal vävstol.
– Den här har Ulf Lundberg gjort. Han är snickaren som varit med sedan starten i det här projektet och han är väldigt van att renovera i kyrkstaden. Han är härligt kreativ, säger Taube.
– Och sedan får jag inte glömma Bertil Thelin. Han är antikvarisk expert och har sett till blir gjort på rätt sätt, och han har verkligen varit en klippa.
Invid den gamla järnspisen har en modern mikrovågsugn smugit sig in i en nisch.
– Det finns ganska mycket bestämmelser kring hur kyrkstugorna ska se ut utanpå och hur de ska renoveras. Men möblera får man göra som man vill och det tycker jag är bra. Man får även ha el, men inte rinnande vatten, berättar Agneta.
För att genomföra restaureringen har Agneta Taube fått ett bidrag från länsstyrelsen. Men mycket av blodet, svettet och tårarna kommer från henne själv.
– Jag ångrar mig absolut inte – det har varit en fantastisk resa. Jag känner en tacksamhet och glädje över att jag fått vara med i det här, fått vara en del av världsarvet som jag tycker så mycket om.
Snart är det dags för Agneta och maken att resa hem till Örebro, där familjen är bosatt. Men båda har rötterna i Luleå och bor vanligtvis hela sommaren i en gammal bagarstuga från 1852 vid Hamnholmen, som Agnetas far en gång restaurerade.
Nästa sommar kommer det med säkerhet även bli en del del vistelse i den färdigställda kyrkstugan.
– Nu ska vi bara njuta, det har jag lovat min man. Han har ju blivit av med sin fru varenda sommar i sex år, säger Agneta och skrattar.
– Men han har ju sina egna projekt så det går nog ingen nöd på honom.
HÄR kan du läsa reportaget om hur stugan såg ut under renoveringen