Termometern kryper ner mot - 10 grader när jag svänger in på parkeringen utanför nyinvigda Luleå räddningsstation. Klockan visar 13.15 och i stugorna runt om i länet hastar norrbottningarna omkring.
Skinkan ska griljeras, potatisen kokas och laxen ska skivas upp. Vid sidan av bestyren i köket ska de sista paketen ska lackas, samtidigt som lukten av nejlika, kardemumma och kanel sprider sig i hemmen från glöggen på spisen.
Inne på räddningsstationen tar styrkebefälet Lars Degerman, 58, emot tillsammans med brandinspektören Patrik Juhlin, 64.
– Jag har jobbat här i 40 år nu i januari, så det har blivit några jular. Säkert 15 stycken, säger Lars Degerman.
Patrik Juhlin, som klev in på brandstationen i centrala Luleå för första gången 1979, har den här veckan ansvaret som yttre befäl med beredskap i hemmet. Vid större larm, då ansluter han om det behövs extra resurser.
En anledningen till att han är på plats vid den här tidpunkten kan tillskrivas chokladkartongen som han har levererat till sina arbetskamrater.
Den andra tillskriver han livsstilen, efter ett helt arbetsliv i medborgarnas tjänst som brandman.
– Skifttillhörigheten gör att det här blir som en extrafamilj, säger Patrik Juhlin.
– Sedan är det kamratskapen. Vi är en familj. Allt som händer i livet blir liksom en del i det här, säger 52-årige Thomas Åström som i år räckte upp handen när frågan ställdes om arbete under julhelgen.
– Ja, i år var det så. Det var lottdragning vem som skulle få semester, men jag sa att jag kan jobba. Mina barn har slutat tro på tomten. Det är inte någon jätteuppoffring, tycker jag. Jag jobbar 8-17. Efter det kan man vara med familjen.
Patrik Juhlin berättar att när han började sin arbetskarriär var gången en helt annan.
– Då fanns det som inget alternativ i och med att man var ung och ny. Då var det bara att jobba. Annars kom du inte tillbaka. Det var den jargongen på den tiden. Sedan, som väl är, har det där förändrats.
Denna julafton är det trots allt Mats Blomquist som är rutinen personifierad. Han började sin bana som brandman samma år som Abba fick det stora genombrottet i och med segern i Eurovision Song Contest, med låten Waterloo – 1974.
– Jag var 18 år när jag började och hade precis tagit körkort, säger Mats Blomquist, 65.