Det har tidigare förmodats att runt Jesu födelse var kunskaperna om framställning av järn begränsade till romarriket. Det har också påståtts att det var under 1600-talet som järnhanteringen kom till Norrbotten via bergsfogdar från Dalarna.
Nu kan ny forskning under ledning av Kristina Söderholm, professor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet, visa att kring år noll fanns kunskapen redan bland jägare och fiskare i norra Sverige, Finland och Norge.
– Vi bedömer att det handlar om små samhällen med 25-50 personer. De måste ha varit välorganiserade för att få fram de råvaror som krävs för den avancerade järnframställningen. Det handlar om malm, men också enorma mängder av träkol, förklarar Kristina Söderholm.
För två år sedan publicerades de första rönen i den ansedda tidskriften Antiquity, sedan arkeologer hittat 2 000 år gamla järnframställningsugnar, så kallade blästugnar, på två platser i Norrbotten (Vivungi och Sangis).
En metallurgisk undersökning visade att andelen kol var så hög i föremålen att de i själva verket bestod av stål. Intill smidesplatsen hittades en yxa och knivar som tillhör de äldsta stålföremålen som hittats i Europa.
Den kemiska analysen visade att järnmalmen kom från sjöar och myrar i närområdet. Vid ugnarna, som var tillverkade av lera, hittades slaggrester som tyder på en omfattande produktion på upp till 80 kilo järn per ugn.
Upptäckten rönte internationell uppmärksamhet och gav forskarna blodad tand. Det blev startskottet för en omfattande kartläggning.
Nu har forskarna lokaliserat över 40 forntida smidesplatser för järn- och stålframställan i norra Skandinavien. Drygt hälften av platserna ligger i Norrbotten.
Forskarna har också hittat ytterligare belägg genom att med hjälp av kol 14-metoden analysera arkeologiska fynd i museisamlingar i Sverige, Norge och Finland. Det handlar bland annat om fornminnen som samlades in vid arkeologiska inventeringar i samband med vattenkraftsutbyggnaden.
Fynden består av metallrester, så kallat slagg, som legat orörda i samlingarna under flera decennier. Att slaggen hittades vid stenåldersplatser skapade förvirring, eftersom det helt stred mot den dåvarande historieskrivningen.
Nu har moderna analysmetoder visat att det handlar inte om fynd från olika tidsperioder utan att det har förekommit storskalig ståltillverkning i länet redan för 2 000 år sedan.
– Det känns otrolig sorgligt att vi i dag inte kan göra mer grundläggande undersökningar på fyndplatser, eftersom delar av vårt kulturarv ligger under vatten, säger Carina Bennerhag, som till vardags arbetar som arkeolog på Norrbottens museum.
Upptäckten vänder upp och ned på gamla historiska teorier och visar att de nordliga jakt- och fångstgrupperna hade lika avancerade smideskunskaper som romarna. Rönen tyder också på att de sannolikt var mer stationära än vad historiker tidigare trott.
– Carina Bennerhag har svarat för rena detektivarbetet. Det har saknat beskrivningar i museisamlingarnas fyndlistor, vilket inneburit att hon har fått öppna och leta igenom varenda låda, berömmer Kristina Söderholm.
Avhandlingen heter "Steel Making Hunter-Gatherers in Ancient Arctic Europe". Forskningen har finansierats av bland annat Vetenskapsrådet, Berit Wallenbergs stiftelse och Riksbankens jubileumsfond.