– Det känns väldigt tråkigt. Det har varit underbart att få träffa dem, säger hon.
Norrbottens Media har tidigare berättat om socialförvaltningens beslut att lägga ned verksamheten och i stället erbjuda den ansvariga Ann Hjort en annan tjänst.
Kommunens motiv är att det inte finns några bevis för att rehabhundarna fungerar. Mötena med Hjort och hennes hundar har dock betytt mycket för Jessika Karlsson. Hon hann träffa dem i ett års tid ungefär.
– Vi har gjort det mesta tillsammans. Bakat, ritat, mysat, solat, gått på stan. Hundarna gör en så glad.
Jessikas mamma Lena Karlsson är bestört.
– På kommunen får de säga vad de vill, jag har med egna ögon sett hur bra det varit. Ann och hennes hundar har stärkt Jessika otroligt mycket, säger Lena Karlsson.
Jessika Karlsson lider av vissa funktionshinder. Hon bor i en tvåa på Porsön och har ett serviceboende, vilket innebär att hon har rätt till stöd från socialförvaltningen.
– Jag känner mig orolig och osäker i vissa situationer och behöver hjälp med att planera och få struktur på vardagen, säger Jessika.
Lena Karlsson är kritisk mot hur boendet fungerat under de knappa tre år som Jessika bott där.
– Det har varit problem i omgångar. Innan kommunen tog in rehabhundarna för ett år sedan var det kaos. Jessika flyttade hem till mig och vägrade bo i sin lägenhet.
Lena Karlsson berättar om en stor ruljangs av både chefer och personal.
– Det är Jessikas trygghet de tar bort när de byter personal. När Jessika flyttade in i februari 2015 berättade jag om vilka behov hon hade. Det fungerade uselt. På hösten byttes personalen till sist ut och då blev det bättre. Personalen var jättefin och fick Jessika trygg. Hon kunde till och med sova i lägenheten själv.
Men ett år senare blev det ny personal och Jessika fick utstå fysiska och verbala kränkningar av en av de nya assistenterna.
– En i personalen slog larm till cheferna. Då flyttade de på den personen i stället för den som betedde sig illa.
Efter en tid omplacerades dock assistenten och nu fungerar boendet bra.
– I dag är det lugnt. Det är mestadels en av samordnarnas förtjänst. Hon är fantastisk. Jag fasar för vad som händer om de flyttar på henne.
Lena Karlsson är besviken på politikerna och på socialförvaltningen.
– De sparar på de svaga. Och i stället för att lösa problem så sopas de under mattan. De som är obekväma tas bort. Jag har kämpat och gjort anmälningar men ingenting händer.