Sedan en tid tillbaka samarbetar Norrbottens läns landsting med några mindre orter. Där är det deltidsbrandkåren som rycker ut på så kallade IVPA-larm (i väntan på ambulans).
Men i de större orterna i länet finns inget sådant avtal - trots att Räddningstjänsten har kunnandet och apparatur för hjärt- och lungräddning.
- Jag tycker det är skandal att vi inte får hjälpa dem som behöver hjälp. Folk betalar skatt och ska få hjälp så fort de behöver den, säger Urban Nilsson.
Sjönk till golvet
Han berättar sedan om en händelse då en äldre herre drabbades av denna verklighet.
Under ett träningspass för pensionärer i centrala Luleå sjönk mannen till golvet med svåra bröstsmärtor. Ambulans larmades men ingen fanns tillgänglig i omedelbar anslutning till gymnastiklokalen.
Vid samma tidpunkt satt ett antal brandmän inaktiva, mindre än en kilometer från dramat på pensionärsgympan.
- De anlände drygt 20 minuter efter larmet, vilket ni säkert förstår är alldeles för lång tid för någon med hjärtstopp. Räddningstjänsten fanns tre-fyra minuter bort - men de fick inte hjälpa till, säger Urban Nilsson och fortsätter:
- Tänk dig själv om det vore din egen mamma. Självklart blir man upprörd.
Räddade livet
Nilsson berättar sedan om ett annat tillfälle då en SOS-operatör räddar livet på en äldre man som fått hjärtstopp, genom att döpa om situationen till bilolycka. Det innebär att räddningstjänsten snabbt är på plats och inleder första hjälpen.
Större misstag
Landstingsrådet Kent Ögren tror att risken för misstag blir mycket större om räddningstjänsten blandas in i tätorterna.
- Där anser vi att vi har så bra täckning med våra ambulanser och vill helt enkelt inte krångla till det. Ju fler kockar som man blandar in, desto sämre soppa, säger Ögren.
Några förändringar är inte aktuella i dag, förklarar landstingsrådet.