Videon är inte längre tillgänglig
Hon har "springvickat" i elva år.
- Jag blir nu inlasad för andra gången. Och då blir jag uppsagd och får börja om från noll igen, säger hon med en suck.
Som de flesta vikarier kände sig Kristina Olsson ensam i arbetet, hon har inga fasta arbetskamrater och saknade kontakt med andra vikarier.
- Så jag startade en sida på Facebook för Luleås vikarier för två år sedan. Vi är nu 130 medlemmar. Det är ingen som ser efter oss, vi får göra det själva, säger hon.
Via nätet stöttar och hjälper vikarierna varandra och jämför sina erfarenheter av att arbeta åt Luleå kommun.
- Vi har ingen annan att prata med, säger Erika Jonsson, vikarie i drygt tre år.
- Kontaktar man vikarieförmedlingen får man oftast inget svar, säger Sofia Lindkvist, vikarie i ett år.
- Vi finns inte, säger Sandra Boström, vikarie i två år.
Vikarierna har upptäckt att de har samma upplevelser och samma kritik mot sin arbetsgivare:
n Vikarieförmedlingen fungerar dåligt - det är brist på vikarier ute på förskolorna men vikarier blir ändå utan jobb.
n De saknar enhetliga regler, rutiner och villkor för förskolorna. De berättar om brist på mat, raster och p-platser.
n De saknar möjligheter till kompetensutveckling och beklagar att de inte fullt ut får nyttja sin pedagogiska kompetens - att möta 100 barn per vecka gör det omöjligt.
n Bemötandet från rektorer och ordinarie personal varierar mycket, från hjärtligt och välkomnande till kyligt och likgiltigt.
- Vår kritik är generell, den gäller inte för alla förskolor. Och detta drabbar alla, även ordinarie personal, säger Kristina Olsson.
De saknar förståelse för sin situation.
- Vi förväntas stå beredda tolv timmar per dag men vi har också ett privatliv, säger Erika Jonsson.
- Vickar man vet man att man måste stänga, särskilt fredagar. Ordinarie personal utnyttjar situationen och byter pass, säger Kristina Olsson.
- Det ställs stora krav på oss men vi får aldrig något tillbaka, säger Sofia Lindkvist.
- Vi får aldrig ha en dålig dag, säger Erika Jonsson
- Nej, vi är nyanställda varje dag och ska visa vårt bästa, säger Sandra Boström.
Erika Jonsson sammanfattar:
- Den som aldrig springvickat har ingen aning om hur det är att vara i våra kläder.