Det började som ett synfel

Det var för 18 år sedan som bodensaren Lena Lindqvist först märkte av sin sjukdom. Utan att förstå det. Hon drabbades av problem med synen. Men hon brydde sig först inte. Men problemet växte.- Jag hade så svårt att se att jag snubblade runt som en berusad.Under den här tiden arbetade hon i en liten Ica-butik i centrala Boden. Hennes problem bara växte och växte. Det gäller inte minst den trötthet som hon drabbades av.Sov efter lunch
- Jag gick upp vid åtta-tiden på morgnarna och åt frukost. Efter lunch sov jag några timmar. Sedan åt jag middag med familjen och gick och lade mig vid 20-tiden. Så var det dag in och dag ut, säger Lena Lindqvist.Svårare att röra sig
Hon säger att hon var som drogad av trötthet, oavsett hur många timmar hon sov var hon ändå trött. Samtidigt som hon drabbades av detta fick hon allt svårare att röra sig.- Doktorn sade till mig att använda krycka men jag envisades med att stödja mig på någon annan person.Till slut sade dock kroppen stopp och Lena Lindqvist fick börja använda rullstol. Sedan flera år har hon en assistent, en person som hjälper henne i vardagen med olika bestyr. - I början var det jobbigt att någon främmande skulle hjälp mig att duscha men man vänjer sig efter ett tag.Hon säger att hon är mycket nöjd med den service som Bodens kommun erbjuder henne. Bland annat har hon rätt att själv välja assistent. Och hon säger att hon blivit och blir bemött på ett bra sätt.- Jag kan inte klaga, jag tycker kommunen sköter det här bra. Jag bestämmer vad assistenten ska göra och allt fungerar bra. Så jag är nöjd, säger Lena Lindqvist.

Det började som ett synfel

Det började som ett synfel. Men när Lena Lindqvist gick till optiker fick hon veta att det var något helt annat. På vårdcentralen fick hon beskedet: MS.