Benny Bergqvist föder upp nötdjur pÄ familjens gÄrd i Böle utanför RÄneÄ. GÄrden Àr omtalad för att vara mycket vÀlskött men det finns saker som bonden ÀndÄ inte kan pÄverka. En sÄdan sak Àr de aluminiumburkar som kastas lÀngs vÀgen. Om det vill sig riktigt illa kan burkarna trasas sönder nÀr grÀset skördas för att till sist hamna i fodret.
I foderbordet hittade han nyligen flera delar av en aluminiumburk som rivits sönder.
â Man kan ju förestĂ€lla sig var de resterande delarna finns. Det kĂ€nns hemskt att tĂ€nka pĂ„, sĂ€ger han.
â Han och mĂ„nga andra bönder fĂ„r Ă„rligen ta hand om djur som fĂ„r i sig skrĂ€p som har kastats och som sedan hamnar i djurens mat.
â Det skĂ€r sönder djuren invĂ€ndigt. Det Ă€r förfĂ€rligt att se dödsĂ„ngesten i ögonen pĂ„ djur som Ă€r skadade pĂ„ det sĂ€ttet. Det ska inte behöva ske, sĂ€ger han.
Bergqvist sÀger att de skulle komma undan delar av problemet om de lÀmnade en remsa vid vattendrag och intill vÀgar. Följden skulle dÀrmed bli ett landskap dÀr bilförarna aldrig kan fÄ strÀcka ut blicken utan istÀllet fÀrdas vid nÄgon som kan liknas vid en tunnel eller kanal.
â Ska vi ha ett sĂ„dant landskap? Vill vi det? Jag vill ju att vi ska bruka marken sĂ„ man verkligen fĂ„ en fin kĂ€nsla nĂ€r man kör förbi. Ett öppet landskap, sĂ€ger han.
Sedan tillÀgger han:
â TĂ€nk er för innan ni kastar ut en tomburk eller en glasflaska. Det kan göra sĂ„ mycket skada.