Den 16 februari kastade fartyget M/V Ushuaia loss frÄn hamnen i Argentina. Destinationen var Antarktiska halvön.
Innan dess hade Martina Rosenberg och Linnea Holmberg tillbringat fem dagar i Eldslandet och imponerats över naturen.
- Jag Àlskar ju fjÀll och naturen pÄminde mycket om om den norska kusten. Sista dagen besökte vi nationalparken och redan dÀr sÄg det ut som man kommit till ett sagoland. Vi sa till varandra att det kÀndes som att en dinosaurie skulle kunna dyka upp vilken sekund som helst, sÀger Martina Rosenberg.
Inför bĂ„tresan ner till Antarktiska halvön hade tjejerna varnats för farvattnet mellan Kap Horn och Antarktis. ĂkĂ€nt som ett av de oroligaste haven pĂ„ jordklotet. BĂ„da tyckte ocksĂ„ att det gungade ordentligt men det var ingenting mot vad som skulle komma.
- Personalen berÀttade att det ungefÀr var en trea eller fyra pÄ en tiogradig skala. DÄ kunde vi knappt stÄ upprÀtt men serveringspersonalen gick och balanserade brickor utan problem, sÀger Linnea Holmberg och skrattar.
Efter tvÄ dagar nÄdde de sina drömmars mÄl.
NÀr de satt ute pÄ dÀck, blickade ut över isbergen och fastlandet tog det bara nÄgra sekunder innan de drabbades av polarbakterien. En lite skÀmtsam benÀmning pÄ ett syndrom som ger en tvÄngskÀnsla av en stark vilja att resa tillbaka.
Nyanser av blÄtt
- Jag har aldrig sett sÄ mÄnga nyanser av blÄtt. Vissa isberg var helt turkosa, randiga. Alla blÄfÀrger man kan tÀnka sig, sÀger Linnea Holmberg och Martina Rosenberg fyller i.
- Jag trodde som sagt att man sett sagolandskapet i Ushuaia, men det hÀr var nÄgonting helt annat. Det var helt magiskt.
Tjejerna studerar upplevelseproduktion vid LuleÄ tekniska universitet och polarresan var en stor anledning till att de valde det programmet. PÄ plats hade de flera uppdrag, men frÀmst handlade det om att observera hur de andra forskarna och de sjÀlva upptrÀdde och pÄverkades av intrycken frÄn naturen och möten med de exotiska djurarterna.
Till sin hjÀlp hade de bÄde en kamera fastspÀnd pÄ huvudet, pulsmÀtare och en GPS-klocka.
- Vi kom hem i början pÄ veckan sÄ vi har varken hunnit titta pÄ filmen eller analysera datan. Jag kan tÀnka mig att den kommer visa att vi hade maxpuls hela tiden, sÀger Martina Rosenberg och skrattar.
Höjdpunkten var enligt bÄda gÄngturen upp pÄ ett berg i Neko Harbour.
- Det var molnigt först nÀr vi gick upp, efter ett tag sprack det upp och i vattnet nedanför lÄg det flera smÄ isberg, som egentligen inte var sÄ smÄ. Runt omkring var det massor med berg och vattnet var helt spegelblankt, sÀger Martina Rosenberg och Linnea Holmberg tillÀgger:
- Vi tog Àven en tyst minut dÀr uppe bara för att lyssna till naturen och precis dÄ kalvade en glaciÀr. Det lÄter ungefÀr som Äska. Jag vet inte hur jag ska förklara det men det Àr den mÀktigaste plats jag sett, sÀger hon.
MardrömsfÀrd
Sex dagar tillbringade de tillsammans med otaliga arter av pingviner, sjölejon, sjöelefanter och leopardsÀlar, innan det var dags för hemfÀrden som utvecklades till en mardrömsfÀrd.
- Det gungade Ät alla hÄll och det smÀllde hÄrt. Man trodde verkligen att bÄten skulle brytas mitt itu, sÀger Martina.
- Det fanns faktiskt gÄnger dÄ man tÀnkte att vi inte kommer att klara av att komma tillbaka. Nu kÀnns det mer som en hÀftig upplevelse, men dÄ var man inte tuff, sÀger Linnea.
Deras arbete kommer att utmynna i tre rapporter. En kommer att handla om vilken pÄverkan de sjÀlva upplever att de har pÄ miljö och pÄ djurliv och den faktiska pÄverkan enligt den data de har samlat in. Den andra kommer att handla om utvecklandet av ambassadörskap och den tredje om vilken pÄverkan polarmiljön gör pÄ turister, för att se om de blir mer engagerade för att jobba med miljön.
- Det ska bli hÀftigt att se filmerna, dÄ kommer man att fÄ uppleva allting igen. Vi tog Àven mycket kort men det kÀnns inte som att bilderna Àr rÀttvisande för hur det var. Jag hade ganska höga förvÀntningar innan vi Äkte men det övertrÀffade allting jag kunde förestÀlla mig, sÀger Martina Rosenberg.