Båda är hyresgäster i Galärens fastighet på Stationsgatan 27. Byggnaden var i dåligt skick när den köptes av Galären och har genomgått omfattande renovering och ombyggnad under nästan två år.
Problemet var att hyresgästerna bodde kvar hela tiden.
– Det gick inte att vara här, det var inte beboeligt, säger Lennart Wiklund.
Han och hustrun Birgitta är pensionärer och tvingades stå ut med bilning, borrning och att 16-17 byggarbetare använde huset som barack. Det gällde också Tatiana Sundqvist som ofta jobbar natt.
– Jag fick sova hos en kompis. Det gick inte att ha ett eget liv, säger hon.
Eva Svedlund jobbar också natt ibland.
– Det var bara att sova borta, säger hon och fortsätter:
– En gång borrade de rakt genom taket i toaletten och en gång genom taket i hallen.
Utan förvarning?
– Ja, det var visst en olycka. Tur att man inte var på toaletten.
Annica Tornberg var med om samma sak – men då kom byggjobbarna genom väggen.
– Men det var värre att man inte kunde föra ett samtal hemma, säger hon.
Mike Kernan är också kritisk.
– Det var inte mänskligt att bo där. Och så får vi detta skambud. Jag blev ledsen, det var så dåligt, säger han.
Stämningen kommer från hyresgästerna i sex lägenheter. Alla Kuriren talat med är ytterst kritiska till den ersättning de erbjudits av Galären.
– Vi blev lovade kompensation och så kom detta, det känns kränkande. Jag mår inte bra över att vi måste stämma men vi har inget val, säger Annica Tornberg.
– Fräckt och skamligt, säger Lennart Wiklund.
– Det känns inte riktig, det har inte gått att vara i lägenheten, säger Hans Johansson.
Lennart Wiklund blir upprörd bara han tänker på de gångna två åren:
– Det var aldrig lugnt. Och tusen kronor, det täcker inte ens alla samtal jag ringde på grund av detta.