När räddningstjänst och ambulanspersonal arbetade på olycksplatsen i centrala Luleå hade redan kommunens posomgrupp kopplats in.
– Det är en tragisk händelse för alla inblandade, både för de som körde bilen och familjen som miste en dotter. Det är jättetragik, säger Bengt Lindgren, brandinspektör på räddningstjänsten i Luleå och posomsamordnare inom Luleå kommun.
Lindgren ansvarar för gruppen med personer från räddningstjänsten, svenska kyrkan, polisen och barn- och utbildningsförvaltningen, som kallas ut vid exempelvis svåra olyckor. Efter tsunamikatastrofen 2004 tog gruppen emot hemvändande norrbottningarna på Kallax flygplats. Fem år senare hjälpte de lurade bärplockare från just Thailand.
Luleå kommuns posomgrupp har vid bränderna ute på Hertsön också funnits tillhands för behövande.
På julaftonen blev det en kvinna från svenska kyrkan och Bengt Lindgren drog på sig kläderna för att bistå när katastrofen slagit sina klor i Luleå. Posom står för psykologiskt och socialt omhändertagande, och det just vad det handlar om.
– Vi som är med har någon form av krisutbildning, men vi går ju inte in och leker några amatörpsykologer. Utan man kommer jättelångt med medmänsklighet, att man finns där och att man lyssnar, säger Bengt Lindgren som ger högsta betyg till svenska kyrkans personal.
– Det är ingen som slår dem på fingrarna. Kristöd, det är en del i deras vardag. Att möta människor i någon form av kris.
Anders Nordlund, ambulanssjukvårdare, är ansvarig på landstingets psykologiska krisledningsgrupp, PKL. Hans team tog hand om de tre männen i den ena olycksbilen.
Tre dagar efter händelserna ville han absolut inte övervärdera insatserna.
– Det man inte ska glömma är att det här är som första hjälpen, psykolgiskt. Det är inte så märkvärdigt egentligen. Sunt förnuft kommer du långt på, säger Anders Nordlund.
– Och medmänsklighet, säger Bengt Lindgren.