Dömdes för våldtäkt – körde LLT-bussar fulla med barn

I våras inkom anmälan till polisen efter att en närstående person till det 14-åriga offret fått ta del av uppgifterna. Den påstådda våldtäkten ska ha skett en kväll förra hösten efter att flickan övertalats att följa med till en lägenhet i ett samhälle i Norrbotten.

Under rättegången, där mannen förnekade brott, berättade flickan att hon sagt nej flera gånger till mannen, som är i 25-årsåldern. Men att hon till slut inte orkade stå emot. 

– Efteråt kände jag mig smutsig och ville inte vara bland folk, sade hon.

Hon berättade även att skolarbetet blivit lidande på grund av övergreppet.

– Jag vet inte varför hon säger det, sa mannen som mot sitt nekande dömdes till tre års fängelse den 4 oktober.

Under hela rättsprocessen har han arbetat som busschaufför på Luleå lokaltrafik. Det var enligt uppgifter först efter att privatpersoner påpekat att domen fallit som han stoppades.

Vi når produktionschefen Ulf Nordin på telefon. 

– Jag är ganska väl insatt i ärendet men vi vill kommunicera via vår kommunikationsavdelning, säger Ulf Nordin.

Han hänvisar till Anna Kowal Lindbäck, marknads- och kommunikationschef.

– Så länge man inte vet om han är dömd eller inte så kan man inte göra något, säger Kowal Lindbäck.

Men han har ju jobbat efter domen föll?

– Jo, men det här är någonting som inte hade kommit oss till kännedom. När vi fick veta att personen hade blivit fälld, då kunde vi agera. När vi har fått allt på papper, då agerar vi. Det gör vi alltid. Där tar vi vårat arbetsgivaransvar.

Tycker du det är olyckligt att han körde buss efter att han dömts?

– Jag personligen kan tycka en himla massa. Men så fort det blir fakta, då först kan vi agera. Det är det rättssamhället vi har i Sverige.

På fråga vilka bakgrundskontroller LLT gör innan en anställning, påpekar Anna Kowal Lindbäck först att den dömde har arbetat som timanställd vikarie:

Hon säger sedan:

– Men vi gör inga bakgrundkontroller på någon som anställs hos oss. Vi begär ju inte något utdrag från polisregistret till exempel. Det gör vi inte hos oss.

Varför gör ni inte det?

– Det gör vi bara inte och det är vi inte heller tvungna att göra. 

Anna Kowal Lindbäck påpekar att den dömde mannens tjänst har varit i linjetrafik, med både barn och vuxna som passagerare. Det har inte rört sig om dedikerade skoltransporter.

Att den här personen varit misstänkt i ett halvår gör ingen skillnad, menar hon.

– Så länge han inte är dömd, då är det bara misstankar. Det är så vårt rättssamhälle fungerar.

Om en person är dömd för till exempel grovt rattfylleri vid ett flertal tillfällen, då hade ni missat det. Borde ni inte därför göra bakgrundskontroller?

– Vi gör vanliga referenskontroller vid varje anställning. Men det är kanske något som man borde titta på generellt i branschen. Jag vet att i bussbolag där kör skoltransporter, där gör man det. 

På LLT måste varje förare som ska ut på linjerna i Luleå att blåsa i en apparat för att uppvisa nykterhet, uppger hon.

– Men vi kollar inte om människor är dömda för någonting. Och det gör man inte på många andra arbetsplatser heller, säger Anna Kowal Lindbäck. 

Vi har inga uppgifter på om mannen ämnar överklaga domen.

Vid sidan av fängelsestraffet dömdes han att betala ett skadestånd på totalt 240 000 kronor till flickan.