Våren
Vi börjar vår resa med turen upp till Hammerfest eller Sandöybotn som ligger strax utanför det enorma gasfältet Snövit på ön Söröya. Vi anlände på eftermiddagen efter den åttio mil långa bilresan från Luleå. Vädret på dessa breddgrader är minst sagt något nyckfullt inte minst i april månad. Vi kom till ett blåsigt Hammerfest, men snön hade i princip smält bort längst vägarna och det var vårlikt. Efter en kortare färjetur från fastlandet till hamnen Lotre mötte vi upp med Einar Röe som driver fiskecampen i Sandöybotn och då stötte vi på första överraskningen. Vi skulle ta oss rakt över ön med snöskoter för det fanns inga vintervägar plogade. Vi klättrade ganska rakt upp från havet och helt plötsligt befann vi oss mitt i en fjällvärld som kändes allt utom havsnära. Snöstormen gjorde att vi knappt såg vårat eget lyse från skotern och den halvtimmen långa skoterturen kändes som flera timmar.
I Sandöybotn väntade dock en varm och ombonad fiskecamp. Efter ett par timmar hade vi tillsammans med vår guide S-O Larsson ätit en gudomlig fisksoppa på havsabborre och torsk krupit ner i sängen och somnat.
Drömmarna den natten handlade om det vi sökte Skrei och kveite. Skreien eller ishavstorsken i jätteformat finns i enorma mängder i fjordarna utanför Hammerfest och kveiten eller hälleflundran är lika mytomspunnen som stor i dessa vatten.
Efter den natten handlade hela resan om storm, storm och åter storm och vi fick slutligen lämna ön utan några drömfiskar, men fotobevis finns för att där simmar riktiga monster.
Sommar
I slutet av juli tog vi fotograf Lundströms Saab och körde upp till Ritsem. Målet för den flugfiskeresan var det kvoterade vattnet Svarttijåkka 20 minuter västerut med helikopter från Ritsem.
Redan från luften kunde vi konstatera att det var en riktig drömplats. De gröna fjällsluttningarna slöt sig mjukt runt det grönt skimrande glaciärvattnet i bäcksystemet. Precis som sig bör skulle vi först slå upp tältkåtan innan fisket började, men jag fick i egenskap av gammal nybörjare på flugfiske tillstånd att börja före mina kamrater. Nere vid bäcken vakade det friskt, men hur jag än försökte kunde jag inte lura rödingarna och öringarna att hugga på min fluga. Första kvällen blåste det en aning så vi höll oss nära tältet och utan möjlighet att se vaken avtog också förhoppningarna, men helt plötsligt tog det tvärstopp. Efter en försiktig rusning bromsade jag lite lätt och det blev början på en frenetisk kamp. Efter dryga tio minuter kunde jag stolt ta upp en ytterst välmående röding på dryga 1,5 kilo, lirka lös den gröna superpuppan och försiktigt sänka ned den i vattnet igen.
Nöjd och trött i handlederna gick jag upp till tältkåtan och resten av den veckan hade vi vindstilla och rödingar över kilot var mera en regel än undantag. Så även jag med min bristfälliga kunskap om flugfiske kunde triumfera åtskilliga gånger dagligen. Den resan lär gå till historien som min bästa fiskevecka någonsin.
Höst
Inte mer än en dryg halvtimme utanför centrala Luleå tog S-O Larsson oss till ett vatten för ismete. Det är ett fiskesätt jag aldrig före den dagen hade testat på. Spänd följde vi (jag och Andreas Wälitalo) Larsson instruktioner och så var vi framme. Isen var hotande svart och det var ett tag tveksamt om det verkligen var säkert att ta sig ut, men med Larssons rutinerade expertråd hasade vi oss ut. Ismete påminner starkt om saxfiske med en stor skillnad vi använde små kastspön istället för träpinnar.
Vädret bjöd oss på en riktigt spännande dag isen knakade hotfullt och isdubbarna kändes som en klen livförsäkring. Vi började misströsta en aning då gäddorna inte verkade vara på hugget. Då tog S-O Larsson tillfället i akt och berättade om lite om utrustning och bete. Helt plötsligt avbröts utbildningsstunden då det ringde i en av klockorna. I full fart rusade vi mot kastspöet som tydligt visade att en gädda tagit löjan.
Efter ett par minuter hade S-O dragit upp gäddan poserat lite och sedan släppte vi tillbaka den. Att ismeta i en fjärd är både billigt och enkelt. Att vi sedan i närheten av centrala Luleå har flera riktigt bra vatten för stor gädda gör det inte sämre.
Vinter
Helt plötsligt dök det upp en inbjudan i min mejlkorg. Det stod på ett ungefär så här "Vill inte Kuriren komma och pröva fiska i vår sjö. Det är ingen som har fiskat där sedan vi satte ut fisk i höstas" behöver jag säga att vi nappade direkt.
Men nu var goda råd dyra då varken jag eller Andreas hade någon större erfarenhet att vinterfiska i planterade vatten. Lösningen fanns bara ett par hundra meter från Mediahuset. På Wildmarksshopen jobbar Björn Hellman och han har järnkoll på vad vi skulle ha för utrustning. Snabbt satte vi av i bil väl framme i Sjulsmark så hittade vi ganska så snabbt Lillbrännträsk och efter en kortare partstund med Eje Eriksson ordförande I Sjulsmarks skoter och fiske kunde vi inte hålla oss längre.
Vek ut den dubbelvikta borren och några snabba varv senare så var vi igenom.
Precis som vid ismetet började det trögt, men ganska så snabbt kom rödingarna igång och efter ett par timmar när det började mörkna hade vi fått ett drygt tiotal rödingar på eller strax över kilot, men de där riktiga monstrerna som simmar i den lilla sjön höll sig undan. Björn bedyrade dock att där under isen simmar några exemplar som väger över (!) fem kilo.