Varje vår är det samma visa för Kurirens sportredaktion. Slutspelsmatcherna avlöser varandra i en strid ström, kväll efter kväll. Höga krav och ambitioner på kvalificerat och omfångsrikt innehåll ska kombineras med extrem tidspress orsakad av en tajt deadline.
En av kvällarna då Luleå Hockeys match gick till förlängning hade våra sportmedarbetare mindre än tio minuter på sig efter slutsignal att blixtsnabbt intervjua spelare och tränare, skriva ihop texterna och redigera ihop text och bild på tidningssidan. Det kräver ett väl utvecklat, effektivt arbetssätt kombinerat med rutin och skicklighet.
Att prestera under de förhållandena ställer krav på prestationer hos våra medarbetare som väl motsvarar de som idrottarna utför på arenorna. Klarar inte journalisterna det kravet får det till följd att ni läsare inte får tidningen
i brevlådan i tid. Någonting fullständigt otänkbart.
Våra elitlags slutspelsäventyr är alltså lika mycket ett slutspel för våra sportjournalister. Vi vet att våra sportläsare är som mest kräsna under slutspelet, och då gäller det för oss att prestera på högsta nivå, både när det gäller förhandstexterna, matchreferaten och inte minst bloggarna.
Som ni förstår är slutspelet en tid av ständigt kvällsarbete och hög press. Ändå vet jag att sporten älskar slutspelstider. Att bevaka en grundserie på över 50 matcher kan ibland kännas lite som ett maratonlopp. När slutspelet kommer är det mer sprint som gäller, och varje enskild match är en kamp för överlevnad och avancemang. Att vara mitt uppe i och skildra den kampen är många gånger en journalistisk ynnest.
Jag har själv varit sportjournalist i början av mitt yrkesliv och kan fortfarande med viss vällust minnas adrenalinet efter slutsignalen.
Utan att överdriva vill jag påstå att sportläsarna i Norrbotten är närmast bortskämda med kvalificerad och seriös journalistisk bevakning. Konkurrensen mellan tidningarna har skapat en sportbevakning som jag vill påstå inte har något motstycke inom svensk landsortspress. Jag vill påstå att det presteras sportjournalistik på en oerhört hög och omfångsrik nivå i Norrbotten. I mina ögon görs den naturligtvis allra bäst i Kuriren.
För mig personligen är basketen den sport som lockar mest. Faktum är att jag nog får betecknas som mer eller mindre basket-fanatisk, och spenderar en stor del av min fritid i Luleås sporthallar antingen som utövare, tränare eller åskådare. Jag har i snart 30 år följt Luleås herr- och damlag på elitnivå i deras strävan efter framgång.
För LF (för detta Plannja) har strävan resulterat i sju fantastiska SM-guld. För Luleå Basket saknas kronan på verket, trots fyra SM-finaler. Jag var naturligtvis själv på plats och bevittnade den mycket bittra finalförlusten mot Telge i onsdags. Vid sådana tillfällen är elitidrotten grym. Luleå, som vann grundserien och dessutom slog rekord med 20 raka segrar i sträck, fick än en gång vika sig när det verkligen gällde.
Spelarnas tårar efter matchen berörde mig. Jag såg en dröm slås i spillror. En dröm som ett kollektiv med kvinnor och deras tränare delat och svettats för varje dag. Varje träning, varje match under flera säsonger har syftat mot det efterlängtade SM-guldet. Bara för att än en gång gå i kras. Grymt var ordet.
Trevlig helg!