Vi träffar de fyra fritidspedagogerna Maria Anttila, 56 år, Inger Klasson, 58, Per Johansson, 53 och Sylvia Brandén, 42, på fritidshemmet i Gammelstad.
- Som det ser ut i dag ska jag jobba till jag är 65 år, absolut inte längre. Har jag råd skulle jag gå tidigare. Tänk att jobba här då man blir gammal och lytt, stackars barn, säger Inger Klasson.
Pensionering är än inget stort samtalsämne på deras arbetsplats, men visst pratar de om pensionen då och då. Jobbet är inte fysiskt krävande, men ljudnivån är hög. Totalt har de 87 mellanstadiebarn inskrivna på fritidshemmet och de jobbar även i skolan. Alla fyra säger att de är trötta då de kommer hem efter arbetsdagen.
– Jag tycker absolut att det ska vara kvar att man får gå vid 61. Jag går i pension så fort det bara går ekonomiskt, säger Per Johansson.
Även Maria Anttila har samma tankegångar.
– Då man är över 55 börjar man se det där målsnöret. Nu börjar man famla och tänker att det skjuts längre och längre fram, säger hon.
De tycker att de som vill ska ha möjlighet att jobba kvar längre. Däremot har de svårt att se sig själva som 68-åriga fritidsledare.
– Det handlar ju om vilken typ av yrke man har, hur mycket man orkar. Alla jobb kanske inte tar så mycket energi och man känner att man har något att ge då man blir så gammal. Har man ingenting att ge, då ska man inte vara kvar i ett sådant här yrke. Då ska man vara med sina barnbarn. Då jag går i pension blir det väl direkt från fritids till äldreboendet, säger Sylvia Brandén och skrattar.
– Och är man trött och less, så känner barnen av det, påpekar Per Johansson.
Det händer att pensionerade kollegor kommer in och jobbar då de behöver vikarier.
– Det kan handla om ekonomi eller att de tycker att det är kul och socialt att komma hit och jobb, säger Maria Anttila.
Om gränsen för när man får börja ta ut pension flyttas fram två år, så är de rädda för att gränsen för att pensionsriktmärket på 65 år flyttas fram till 67.
– Allt förskjuts, det är illa, säger Per Johansson.
Alla fyra tror att den allra bästa lösningen om man ska för orka att jobba längre vore någon form av nedtrappning av arbetstiden.
– Kanske att man bara behöver jobba 50 eller 75 procent de sista åren, säger Per Johansson.