Järnvägskorridoren in mot centrala Luleå. Inom det rödfärgade området ska Norrbotniabanans sträckning dras.
I slutet av 2024 valde Trafikverket bort det så kallat östliga alternativet (via Luleå airport och Sandön) och beslutade i stället att Norrbotniabanan ska ta den västliga korridoren in via E4:an söderifrån över Gäddvik och Karlsvik/Notviken in mot centrala Luleå.
Frågorna kring järnvägens framtida sträckning är flera, exempelvis på vilken sida av E4:an som järnvägen ska passera Ersnäs och Antnäs, var en framtida järnvägsbro över Luleälven ska anläggas eller vilken hänsyn som måste tas till alla Natura 2000- och riksintressen?
Under onsdag kväll hade myndigheten bjudit in till ett inledande informationsmöte för att berätta mer om projektet och ett 30-tal nyfikna hade kommit till Edens event och festvåning för att ta del av de senaste uppdateringarna.
Men frågorna rörande exakt hur järnvägen ska dras kan ännu inte besvaras och tidshorisonten är långt borta (se faktaruta).
– Vi behöver få in så många synpunkter som möjligt för att utvärdera och komma fram till de bästa alternativen, sa projektledaren Kristina Nordhamn inför den kommande samrådsprocessen.
Bland besökarna på mötet fanns Hedvig Svärd, 31 år, med sambon Niklas Stålarm, 32 år, som köpte hus i natursköna Norra Gäddvik för drygt två år sedan.
För dem är osäkerheten nu stor, då villan ligger mitt i Norrbotniabanans planerade järnvägskorridor.
"Det känns skit. Att de vill förstöra den fina vy som finns över Gäddvikssundet i dag, med broarna, ängarna, ned mot älven, är svårt att förstå", säger Hedvig Svärd i Norra Gäddvik.
– När vi skaffade huset var ju det östra alternativet mest aktuellt, och verkligen det vi hoppades på också. Inte tänkte vi att det skulle bli såhär, säger Niklas.
Nu kommer paret, i likhet med fyra-fem andra husägare på deras sida av E4, drabbas av Norrbotniabanan, oavsett vilken sida av de nuvarande bilbroarna över Luleälven som järnvägsbron kommer att anläggas.
– Det känns skit. Att de vill förstöra den fina vy som finns över Gäddvikssundet i dag, med broarna, ängarna, ned mot älven, är svårt att förstå, säger Hedvig.
"Om vi tvingas bo så nära järnvägen, vi vill nog hellre att huset blir inlöst", säger Gäddviksbon Hedvig Svärd.
De har en sexårig son och planerade sin framtid i Gäddvik. Nu funderar de i stället på vad Trafikverket kan erbjuda dem i inlösenbelopp för att överge drömboendet.
– Om vi tvingas bo så nära järnvägen, vill vi nog hellre att huset blir inlöst. De pratar om över 70 tåg per dygn och det kommer höras även om de försöker med bullerplank och annat, särskilt på somrarna när man är utomhus mycket, säger Hedvig.
Paret fick inga konkreta svar på hur en process rörande inlösen kan komma att se ut, samtidigt som de redan överväger att sälja huset.
– Men ingen kommer väl vilja köpa det? Och vart ska vi flytta? Vi köpte ju hus i Gäddvik för att det är där vi vill bo, säger Hedvig.
Marie Eriksson, enhetschef inom Trafikverket, beskrev för besökarna allt som måste tas med i beräkningarna vad gäller Norrbotniabanas markanspråk.
Marie Eriksson, enhetschef inom Trafikverket, tog del av parets farhågor.
– Klart att vi förstår alla som bor inom järnvägskorridoren och blir oroliga. Därför behöver vi titta på detta ordentligt och se på olika förslag till lösningar, efter dialog med alla berörda.
En av flera frågor är var gränsen dras för inlösen.
– Det beror helt på vilken påverkan det blir. I vissa fall kan husägarna bo kvar hyfsat nära järnvägen, beroende på hur vi hanterar buller och olika andra intrång, säger Eriksson.
"Klart att vi förstår alla som bor inom järnvägskorridoren och blir oroliga nu. Därför behöver vi titta på detta ordentligt och se på olika förslag till lösningar, efter dialog med alla berörda". säger Marie Eriksson, enhetschef inom Trafikverket, tillsammans med projektledare Kristina Nordhamn.
En annan åhörare ifrågasatte varför Norrbotniabanan delas upp i två riktningar efter Karlsvik/Notviken – en mot godsterminalen i Tuvåkra (Gammelstad) och en in mot centrala Luleå?
– Varför räcker det inte att åka västerut mot Gammelstad? undrade åhöraren som var lika fundersam över förekomsten av arsenik i sjöbottnen av själva Notviken, där ännu en järnvägsbro sannolikt behöver anläggas.
Desto mer förväntansfull på Norrbotniabanan var Sid Öhlund, 76 år, som själv tidigare var projektledare inom både Banverket och senare Trafikverket.
– Jag hoppas verkligen att jag får uppleva Norrbotniabanan. Jag har sonen i Sundsvall och vill kunna åka tåg längs Norrbotniabanan i framtiden. Men det är många år bort och så här stora projekt har en tendens att drabbas av förseningar.
"Jag har sonen i Sundsvall och vill kunna åka tåg längs Norrbotniabanan till honom i framtiden", säger Porsöbon Sid Öhlund, 76 år.
Han bor på Porsön som inte blir direkt påverkat av järnvägens sträckning in mot Luleå centrum.
– Det är för tidigt för att se hur det här påverkar andra. Det är ju ”bara” en korridor ännu. Först senare i processen, när man ser hur linjerna dras och själva järnvägsplanen, kan man se hur husägare och andra drabbas, sa Sid Öhlund.
Även Magnus Johansson, 56 år, boende på Björkskatan, såg fram emot byggstarten, även om den är många år bort ännu.
– Jag är allmänt intresserad vill åka längs Norrbotniabanan. Vi har väntat så länge på den nu, sa Magnus Johansson.
"Jag är allmänt intresserad vill åka längs Norrbotniabanan. Vi har väntat så länge på den nu", sa åhöraren Magnus Johansson.