Efter en kort roddtur över Tjuvholmssundet och en färd med fyrhjuling genom skogen öppnar sig familjen Östlings nya plats vid havet. Solen lyser upp den generösa strandtomten i viken. Flera uteplatser är möblerade kring stugan och gårdshusen på Finsandlåudden.
Sandra Averbäck Östling, Mats Östling och sonen Ansgar har firat påsk i sitt nya paradis där de har funnit sig väl till rätta.
– Det är bara tredje helgen vi är här och vi är fortfarande uppe i arbetet med att rensa ur och röja efter de förra ägarna, men det känns redan jättebra, säger Sandra när hon visar runt i det 80 kvadrat stora huset, bastustugan med relax och gäststugan som erbjuder ett flertal sovplatser.
Inredningen har hängt med från stugan som nyligen löstes in av Luleå hamn. Paret hade tur som hann flytta bohaget innan isvägen stängdes.
– Vi både bygger och renoverar med återbruk, det har varit en röd tråd genom alla år. Det här trädgårdsbordet har Mats byggt av virket från vårt gamla stugtak, säger Sandra och stryker med handen över de kraftiga plankorna.
I tio år hann de njuta av sitt förra paradis på Sandön, i tio år uppgraderade de stugan steg för steg. De tillbringade minst 100 nätter per år i fritidshuset. Målet var att en dag bli bofasta där.
– Vi har så många fina minnen från Svartösundet, där vi fick fina vänner bland stuggrannarna. Vi har haft surströmmingskvällar, gjort tältutflykter ihop och vår son Ansgar lärde känna många barn som brukade vara där.
När planerna för utbyggnaden av Luleå hamn presenterades tyckte Mats Östling och Sandra Averbäck Östling till en början att det kändes kul.
– Vi skulle befinna oss mitt i den spännande omställningen och fler fina båtar skulle passera utanför stugan på Sandön. Det skulle bara bli roligt. Ja, vi var nog lite naiva, säger Sandra.
I februari förra året fick hon och Mats läsa i tidningen att Luleå hamn uttryckte en oro för hälsovådliga bullernivåer vid de närliggande stugorna på Sandöns sida mittemot hamnen.
– Vi har ju varit vana vid en viss nivå av buller från oljecisterner och kranar. Det har inte alls stört oss. Vi har sett en charm i att följa fartygen och kranarna, de har varit i blickfånget från vår tomt på ”fulsidan” av Sandön. Men nu skulle det bli mycket värre.
Dialogmöten med de boende inleddes och 50 stugägare ställdes inför valet att låta fastigheten lösas in eller att få ekonomisk kompensation för att bo kvar.
– Till en början pratade vi om att bo kvar, kanske skulle det inte bli så farligt? När de flesta av våra grannar valde att sälja tänkte vi om. Men vi ville så gärna ha en stuga på Sandön. Vi fick tips via min kusin att denna stuga skulle säljas och dialog inleddes mellan oss och ägarna.
Sandra och Mats fick en privat visning och inom ett dygn hade de bestämt sig. De skulle flytta till andra sidan av ön.
– Det går lika snabbt att ta sig hit som det gjorde till vår förra stuga och vi har både strand och skog på tomten. Jag är jätteglad att det löste sig så bra för oss, men det är ledsamt att det blev som det blev och att vår fina gemenskap splittrades, säger Sandra.
För henne, Mats och Ansgar väntar en sommar då de ska upptäcka allt som den nya stugtomten har att erbjuda.
– Vi tänker fortsätta att uppgradera vårt fritidshus så att vi en dag bo här permanent och bara ha en övernattningsbostad inne i stan.