Fängslad av kuppen

Den kittlande repliken skulle kunna komma från föreställningen och kan låta som om författaren säljer in pjäsen. Mikael Niemi gör dock klart att han fängslas av Vietaskuppen och gärningsmännen, de som inte är fängslade. Han minns kuppen, som elvaåring, och hans pappa, som var polis, hade del i utredningen. Mikael Niemi har förberett sig genom att läsa igenom tidningsartiklar och ta del av utredningsmaterial.
- Söder om Norrbotten har de aldrig hört talas om Vietaskuppen. Här lever den ännu tydligt. Om den slutat tragiskt hade jag nog inte gjort det här. Det som gör den så intressant är att gåtan fortfarande är kvar, en av de största kontantkupperna i Sverige är alltjämt ett olöst fall. Det kan dessutom vara vem som helst. Två arbetare, vanligt folk. Människor kanske möter dem varje dag. Kuppen drabbade heller ingen fattig och ingen kom till skada.

Lurades till annan plats
Så summerar Mikael Niemi skälen till att Vietaskuppen fascinerar honom. Han uppehåller sig vid att ingen skadades. Det liknar därmed inte dagens ofta förekommande överfall av vakter och våldsdåd. Den vakt som fanns i närheten av kassaskåpet lurades till annan plats. Han kunde i stället ha övermannats, resonerar Mikael Niemi. Fast då hade kuppen troligen upptäckts tidigare än vad som blev fallet.
Gärningsmännen kunde ha rånat värdetransporten upp till Vietas. I stället tilläts pengarna läggas in i ett skåp vilket angreps när ingen var där, resonerar Mikael Niemi vidare.
Kuriren för ett resonemang med Mikael Niemi där tidningen tar upp liknelsen med det stora och omtalade tågrånet i Storbritannien 1963. Liksom efter Vietaskuppen blev tågrånarna en sorts idoler.
- Jo, och det trots att det kom folk till skada vid tågrånet, säger Mikael Niemi.

Belöning hjälpte inte
En belöning sattes ut till den som kunde tipsa om Vietaskuppens lösning. Mikael Niemi tror att folk skulle vilja se fallet löst. Det var heller inget Robin Hood-aktigt i deras beteende.
I morgon kväll kommer kuppen att avhandlas vid en kriminalkväll på Norrbottensteatern i Luleå. Medverkande är polis, journalister som följt frågan och gamla Vattenfallare.
Mikael Niemi har gjort många reflektioner kring brottets utredning. I dag hade DNA och andra tillgångar i arbetet löst fallet, är han övertygad om. Det fanns flera hundra vattenrallare samt entreprenörer där. Det hade gått att utreda dem alla. Husrannsakan hade kunnat göras. Kuppmännen, för det måste ha varit män, hade dränkts i ett pulver från skåpets fyllning. Pulver hade gått att spåra. Gjordes inte dessa personliga undersökningar som följd av att det ansågs kränka integriteten? För flera hundra hade varit oskyldigt misstänkta. Det sade sig självt.
Polisen gjorde misstag. Därför blev inte fallet löst. Den uppfattningen har Mikael Niemi.
Han reflekterar också över att det fanns 40 poliser på övning i området. Fast de hade åkt hem. Inom ganska nära håll fanns däremot en polis. På annan plats dessutom en man på fisketur, som behövde gå ut på natten. Han såg en bil passera och kunde ge noggranna uppgifter.
- Det var en distriktsåklagare och enda vittnet, säger Mikael Niemi.
Han ger exempel på ett ögonblick i händelsen då han själv gärna varit närvarande. Platsledning och polis hade först tron att kassaskåpskuppen var misslyckad. Först på kvällen under brottsdygnet öppnades skåpet. Då uppdagades att någon skurit upp skåpet underifrån. Pengarna var borta.
- Jag hade velat se deras ögon.

Fängslad av kuppen

Gåtan lever fortfarande.Det fick Mikael Niemi att skriva teaterpjäsen "Jag gjorde Vietaskuppen".- Kanske dyker gärningsmännen upp i publiken.

Gåtan lever fortfarande.
Det fick Mikael Niemi att skriva teaterpjäsen "Jag gjorde Vietaskuppen".
- Kanske dyker gärningsmännen upp i publiken.