Sedan förra hösten har de sex pedagogerna arbetat med ett projekt som ska förbättra arbetsmiljön.
– Det är lättare att säga till i dag. Förr såg man att barnen inte riktigt förstod vad vi menade när vi sade att de pratade för högt. I dag räcker det med att vi säger "nu använder vi det röda ljudet i stället för det blå", berättar Filippa Johansson.
Pedagogiken bygger på att ljuden fått en egen färg. Den röda färgen ges till höga ljud, medan gult är en varningssignal. Grönt motsvarar vanlig samtalston och en viskning beskrivs med blå färg.
– Det har varit väldigt lyckat. Vi har involverat även föräldrarna när vi gav barnen i uppgift att hitta olika ljudfärger i hemmet, berättar Filippa Johansson.
– Steget till att sänka vår ljudnivå helt och hållet är förstås väldigt långt, men vår och barnens arbetssituation har blivit bättre, tillägger Susanna Olofsson.
Hon har närmare 20 års erfarenhet i yrket och har mött arbetskamrater som tvingats skaffa sig hörapparat.
– Jag upplever att man blir allt mer känslig för ljud för varje år i yrket.
Båda förskollärarna tror att problemet har sitt ursprung i storleken på barngrupperna i förskolan.
– Det behöver inte alltid vara stökigt för att det ska bli höga ljud. Det räcker med att vi är många personer på en liten yta. Det är därför vi jobbar med att få barnen att sänka rösten, förklarar Susanna Olofsson.
Hur påverkas barnen av ljudnivån?
– Det är klart att de påverkas i sin vardag. Tyvärr. De är mitt uppe i ljudet hela tiden och kan aldrig gå på rast som vi.