Faror i renskogen
Renskötare är ett farligt jobb. Risken att råka ut för en dödlig olycka i arbetet är betydligt större än om man är jordbrukare eller byggnadsarbetare, två yrkesgrupper som är särskilt drabbade i det svenska samhället.
UNDERSÖKT SAMERNAS LEVNADSVILLKOR. I Slica-projektet har man undersökt levnadsvillkoren för det samiska folket. Det svenska projektet är en del av ett större internationellt projekt om arktiska folk, berättar Hugh Beach, professor i kulturantropologi vid Uppsala universitet och Kristina Lasko, doktorand i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
Foto: Roland S Lundström
Samer (och särskilt renskötare) löper lägre risk för att drabbas av prostatacancer, tjocktarmscancer och lungcancer. Däremot är risken för att drabbas av magsäckscancer högre för samer. Det finns en överdödlighet bland samiska kvinnor när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar. Per Sjölander har också intresserat sig för hälso- och arbetsmiljörisker i rennäringen. Renskötare löper 70 procent större risk att råka ut för en dödsolycka i arbetet och risken för att dö i en skoterrelaterad dödsolycka är 700 procent större för en renskötare, jämfört med andra inlandsbor. Farliga yrken
I den svenska statistiken pekas jordbrukare och byggnadsarbetare ut som de yrkesgrupper där risken att dö i arbetet är störst. Den mycket större dödligheten bland renskötare syns inte i den svenska statistiken, hävdade Per Sjölander, eftersom renskötare (i likhet med småföretagare) inte är så bra på att rapportera in olyckor till arbetsmiljöinspektionen. Professor Hugh Beach och doktoranden Kristina Lasko berättade om projektet Slica, där man undersökt svenska samers levnadsvillkor genom omfattande intervjuer. Den svenska undersökningen är en del i en internationellt projekt om levnadsvillkoren för arktiska urbefolkningar i Alaska, Kanada, Grönland, Tjuktjien i nordöstra Ryssland, ryska Kolahalvön, Finland och Norge. Totalt har cirka 7.000 intervjuer gjorts hittills.Traditionella levnadsnivåundersökningar där man använder inkomst av tjänst och liknande mått är inte så relevanta för ursprungsbefolkningar menar Hugh Beach. I den nationella svenska statistiken går det inte att urskilja samerna och om deras levnadsnivå skiljer sig från svenskar i gemen. Inget bra mått
- I och med att samer är en så liten minoritet så försvinner de i den stora mängden data, de blir bara en slags statistiskt brus, säger Hugh Beach. Eftersom man i projektet har utarbetat ett gemensamt frågeformulär, med noga genomtänkta frågor, går det att göra jämförelser mellan de olika folken. Svaren som forskarna fått gör också att man kan bekräfta respektive förkasta olika antaganden som forskare har haft om urbefolkningar. Ett exempel är föreställningen att ursprungsbefolkningar som blir urbaniserade och blir mer involverade i penningekonomin slutar ge sig ut i naturen för att jaga, fiska och samla. - Det visade sig att det inte alls var så. Där det finns möjlighet att gå ut på landet så gör de det lika mycket som förr, säger Hugh Beach. Familjen A och O
Ett antagande som däremot har bekräftats handlar om familjens och släktens stora betydelse för ursprungsbefolkningarna, berättar Kristina Lasko, som tillsammans med fyra andra gjort intervjuerna i Sverige. Kristina Lasko berättar att det inte varit svårt att få personerna att svara på frågor som kan uppfattas som väldigt känsliga och närgångna. - Den samiska identiteten har fascinerat mig mycket, hur man uppfattar sig själv. Det är många som verkligen bjussat på sig själva och berättat om fascinerande livsöden, säger hon. Nu finns alltså en stor mängd uppgifter insamlade och införda i ett statistiskt dataprogram. Hur det blir med den fortsatta forskningen beror på finansieringen. Mycket av det arbete som redan gjorts har i praktiken skett oavlönat, eftersom det varit mycket svårt att få svenska anslag till denna forskning, konstaterar Hugh Beach. Bland de inbjudna föreläsarna på seminariet fanns också psykiatriprofessorn Lars Jakobsson från Umeå och Ruth Persen från samiskt kompetenscenter i Karasjok.
Så jobbar vi med nyheter