Fick ett bråck efter canceroperation – får inte hjälp

Det var i samband med att Elisabeth gjorde en gallröntgen för två år sedan som läkarna på Sunderby sjukhus kunde se att hon hade en tumör i njuren. Tumören som hittades var en cancertumör, men den var inte elakartad.

Den första december 2015 opererades hon och tumören togs bort.

Efter operationen började området vid njuren att svälla upp och en bula bildades. Den 16:e januari 2016 fick Elisabeth komma på ett återbesök.

– Läkaren berättade att det är vanligt att det kan bli så efter operationen och försäkrade mig att nerver och muskler skulle hitta varandra och snittet skulle läka, berättar Elisabeth.

Men bulan blev bara större och större och i mars undersöks Elisabeth igen.

– Läkaren sa till mig då att bulan var en försvagad bukvägg och inget bråck. Därför behövdes ingen operation. Jag försökte förklara för honom att när jag ligger ner på sidan så åker tarmarna ner mot madrassen, men han brydde sig inte. Jag tyckte i alla fall att han felbedömde det.

Orsaken till bulan var att snittet som hade gjorts under operationen var för stort och när läkarna sydde ihop allt så öppnades såret på nytt och tarmarna flyttade sig åt sidan.

Två månader senare blev Elisabeth kallad till röntgen för efterkontroll och då reagerade läkarna över att bulan var så stor.

– Jag hade under den tiden haft förstoppning, yrsel och illamående. Efter röntgen i augusti blev jag kallad till urologen som precis som de andra läkarna sa att det är en försvagad bukvägg.

Men urologen kontaktade en specialistläkare och enligt henne hade Elisabeth fått ett bråck. Elisabeth fick beskedet att hon inom tre månader skulle få en tid för att ta olika prover inför en eventuell operation.

– Efter augusti har ingen hört av sig till mig utan jag har fått ringa. Jag har under den tiden varit två gånger till akuten där en läkare sa att det här måste åtgärdas snarast och en annan läkare sa att det inte var akut. Men för mig är det akut varje dag, jag har ont, mår illa och kan inte gå på toaletten en enda gång på naturligt sätt.

Efter att Elisabeth försökt få hjälp från Sunderby sjukhus i ett år utan att lyckas, bestämde hon sig för att ta kontakt med Gällivare sjukhus. Där fick hon träffa en specialistläkare.

– I mars i år fick jag komma upp till Gällivare och träffa den här läkaren som fick en chock när han såg hur stor bulan var. Han lovade att operera mig om jag ville det, men berättade att det är en lång och smärtsam operation.

I och med att Elisabeth är i 70-årsåldern så medför en operation väldigt stora risker eftersom en äldre person inte kan vara sövd länge. Läkaren berättade för henne att operationen kommer ta en hel eftermiddag och att hon riskerar att dö.

– I september blev jag i alla fall kallad igen och läkaren sa att jag inte kunde ha det så här längre. Jag fick träffa en narkosläkare och det togs en massa prover som visade att allt var bra.

Sedan blev det tyst även från Gällivare sjukhus.

– Den här läkaren kommer ju över från Finland till Gällivare sjukhus så han jobbar bara ibland. Jag ringde upp och frågade när han kommer och då sa de till mig att de inte visste.

Snart har det gått exakt två år sedan operationen och än har Elisabeth inte fått hjälp.

– Jag har vid flera tillfällen tänkt att jag hoppar från Bergnäsbron snart, jag vill inte leva så här längre. Men jag har en positiv livssyn så jag försöker hålla ihop.

Elisabeth heter egentligen något annat.